Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - En episod från Victor Hugos unga dagar, af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
eldröda jacka (han har sjelf skrifvit något härom i »la legende
du gilet rouge») och hade böljande hår.
Denna »romantikens vigda legion» väckte löje och förar-
gelse hos vännerna af det gamla. Man tog sig t. o. m. för
att kasta gatsmuts och sopor på Hugolaterne, men dessa stodo
lugna och säkra på sin sak och läto icke förleda sig till att
gengälda lika mot lika, för att ej framkalla tumult och deri-
genom kanske föranleda att föreställningen blefve förbjuden.
Den unga skaran mötte alltså de handgripliga förolämpningarne
med tystnadens förakt och stodo der lugna och kallblodiga midt
i all sin entusiasm,
Ty entusiastiska voro de. Deras fanatism för Hugo var
lika stor som den Hernanis röfvarband hyste för sin höfding.
De visste t. ex. att Hugo hade i ett anonymt bref blifvit hotad
med döden, om han icke tög sitt smutsiga stycke tillbaka.
Ett litet bref från denna tid, som visar de ungas stämning,
anföres af Georg Brandes. Det är från målaren Charlet till
Victor Hugo:
Fyra af mina janitscharer erbjuda mig sina armar, jag lägger dem
för Edra fötter och ber Er om fyra platser tills i afton, om det ej är
för sent. Jag svarar för mitt folk... Det är karlar som skulle vara fär-
diga att skära hufvudet af gubbarna bara för att komma åt perukerna.
Jag uppmuntrade dem till att fortfara med dessa ädla känslor och låter
dem icke gå utan att ge dem min faderliga välsignelse. De knäböja
— jag utsträcker mina händer och säger: — Unga män, Gud beskydde
Eder. Saken är god, gören Er pligt. De stego upp och jag tillägger:
Och nu små gossar, passen på Victor Hugo. Vår herre är nog en he-
dersman, men han har så mycket att göra att vår vän framför allt
måste räkna på oss. Gån då och gören icke den I tjenen skam! Amen.
Eder med lif och själ hängifne
Charlet.
Sådan var den svärmiska hängifvenhet, hvarmed Hugos
män omfattade sin chef, och man kan häraf förstå, med hvilken
glädje de afvaktade den timme, då portarna skulle öppnas för
Hernani.
Det skedde inemot klockan 3. Salen var icke upplyst.
Der herskade den mystiskt otrefliga stämning, som tillhör en
teatersalong vid dagsljus eller rättare dagsmörker. Den unga
truppen skulle placeras på de sämsta platserna, i mörka hörn
och på andra misstänkta ställen; der eljes någon arg hvisslare
kunnat lägga sig i bakhåll, stäldes någon riktigt ifrig klackör,
liksom i krig de farligaste: posterna lemnas åt de vildhjernor
som älska att kasta sig i faran. Andre icke mindre säkre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
