Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Ett och annat om våra rangförhållanden, af Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
lemnad å sido, och inom embetsmannaståndet har den
militära gradbeteckningen såsom varande den mest ut-
präglade och konseqvente lagts till grund för bestäm-
mande af andra embetsmäns rangställning. Att hvarje
embete medför sin rang är en sjeltklar sak och detta
ömsesidiga förhållande mellan embetena är i rangord-
ningen bestämdt. Men derjemte finnes en annan grund
för åtnjutande af rang nemligen, efter hvad förut är om-
nämndt, såsom belöning af konungen, hvilken eger bort-
gifva s. k. karaktersfullmakter, i hvilka högre titlar
meddelas embetsmän, än deras tjenst skulle medföra, eller
någon titel meddelas enskild medborgare, utan att han
innehar någon tjenst. Visserligen är icke denna konun-:
gens rättighet omnämnd i grundlagen men enligt all-
mänt vedertaget bruk anses detta prerogativ enligt
sakens natur tillhöra konungen. Exempel finnas dock
på länder, i hvilka denna rätt är konungen förmenad. Så
är t. ex. förhållandet i Norge. I norska grundlagen 8
23 står tydligt: »Kongen kan meddele Ordener til hvem
han for godt befinder til Belonning for udmerkede For-
tjenester, der offentligen maa kundgjores; men ej anden
Rang og Titel, end den, ethvert Embede medforer.
« Men äfven här i Sverige hafva försök blifvit gjorda
att betaga konungen detta privilegium. Vid riksdagen
1840—41, då man ju rent af umgicks med abdikations-
planer mot den gamle konungen, sökte man bland annat
göra honom förtret genom att beröfva honom rätt att
utdela karaktersfullmakter. Förslag väcktes derom, och
det den tiden oresonliga konstitutionsutskottet till och
med tillstyrkte saken. Utskottet anser, att »karakters-
fullmakters utdelande icke var i något afseende nödigt
eller nyttigt eller ens,af något stadgande i grundlagen
föranledt, men deremot i sin mån gifver näring åt en tyvärr
alltmera öfverhandtagande flärd, som hotar att småningom
undergräfva nationens moraliska kraft.» Trots detta vits-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
