Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Ett och annat om våra rangförhållanden, af Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JA
ord af det visa utskottet blef det ingenting af med hela
detta attentat, och konungen utöfvar oförkränkt rätten
att utdela karaktersfullmakter, ehuru sådana numera
långt mindre ofta än förr komma i fråga. Men då 1840
års riksdag icke kunde beröfva konungen rätten att
meddela karaktersfullmakten, så gjorde den åtminstone
deras åtnjutande mindre ljufligt genom att höja bevill-
ningen för dem.
Till denna allmänt antagna sed, att begagna de
militära embetena såsom rangmätare i fråga om de ci-
vila, bidrager nog också i icke oväsentlig mån den om-
ständighet, att i äldre tider monarkien vida mer än nu
var en militärmonarki, då allt, som hade afseende på
kriget, fick en öfvervägande betydelse i staten. Som
sagdt, vår rangordning bestämmer rangen endast mellan
statens och hofvets embetsmän, detta i motsats till hvad
förhållandet är på en del andra ställen, exempelvis i
England, som har en noga specificerad rangordning med
«62 klasser från statens högsta embetsmän ända ned: till
daglönaren. I England har också börden SR 1 be-
traktande vid rangens bestämmande.
Icke heller medför hos oss doktorsgrad någon sär-
skild rang, men i detta afseende må nämnas den egen-
domligheten, att teologie doktorer jemte biskopar och
professorer genom kongl. brefvet den 30 Maj 1655 och
den 23 Sept. 1695 förklarades vara att räkna såsom
adelns vederlikar. Att detta skulle vara en utmärkelse
är väl antagligt, eftersom icke mindre än två kungliga
bref blifvit rörande denna för öfrigt icke just så riksvig-
tiga sak utfärdade, men att veta, 2vad fördel detta medför-
de, är mycket svårt, ty så mycket är visst att icke fingo
dessa »vederlikar» njuta sig till godo adelns reelaste pre-
rogativ representationsrätten och forum privilegiatum.
Lika litet medföra riddarordnar och andra belönings-
tecken med’ undantag af serafimerorden och storkors-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
