Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Ett och annat om våra rangförhållanden, af Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
rangstadganden beroende af två riksdagars beslut och
kongl. maj:ts sanktion:
Imellertid har stadgandet i grundlagen icke ens för-
mått göra dessa rangförhållanden till en sanning. Det
förhåller sig nemligen zcke så, att stats- och utrikesmi-
nistrarne innehafva rikets högsta värdigheter och stats-
råden »den närmaste derintill. Då detta uttryckssätt
begagnats, är det enligt vanligt språkbruk klart, att ingen
i fråga om rang och värdighet får stå öfver statsmini-
strarne och att ingen i detta afseende får stå mellan
dessa ministrar och statsrådets ledamöter. Så är dock
händelsen. I brefvet till riksmarskalken den 10 Januari
1868 stadgas uttryckligen, »att lika värdighet med stats-
ministrarne fortfarande tillkommer riksmarskalken». Då
nu denna »värdighet> räknas efter fullmakts datum, så
händer det alltför lätt, att trots 34 $ R. F. stats- och
utrikesministrarne innehafva en lägre värdighet än riks-
marskalken och således icke såsom meningen varit komma
att i fråga om rang: stå främst i landet. Jag vet väl,
att man sökt förklara detta dermed, att stadgandet i
regeringsformen afser allenast, att stats- och utrikesmi-
nistrarne skola tillhöra högsta rangklassen och statsrå-
den den dernäst varande, och att ingenting hindrar
konungen att i dessa rangklasser intaga hvilka han
vill. Att detta icke är grundlagens: mening är dock all-
deles sjelfklart. Dermed afsågs visst icke att bestämma
några rangklasser såsom ett slags spets på rangordnin-
gen, utan man afsåg att så fastställa värdigheten hos
statens främste tjenare, att ingen i rang skulle föredragas
dem eller gå framför dem. I sina minnen och anteck-
ningar har Carl XIII:s och Carl Johans utrikesminister
Lars von Engeström åtskilligt att förtälja om detta rang-
förhållande mellan statsministrarne och riksmarskalken.
Han yttrar: »Riksmarskalken grefve Axel Fersen, som
icke kunde neka mig och Gyllenborg (riksdrotset) tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
