Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - En amerikansk tidningsman, af Magnus Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
detta undergräfde så småningom hans kroppsliga och
andliga helsa. Hans gång förlorade sin spänstighet,
hans röst sin klang, hans blick sin eld. För andra gången
1 sitt lif svigtade den starke under tyngden af sina nära
nog oräkneliga värf och omsorger. Af omständigheterna
nödd och tvungen, uppdrog han omsider åt en verk-
ställande direktör att förestå en del af göromålen. Detta
befriade honom från att personligen fullgöra åtskilliga
ansträngande åligganden, och han började gång efter
annan taga sig någon tids ledighet. Men det dröjde
icke länge, innan han om morgnarne hemsöktes af
ett slags svindelanfall, och allt oftare hände det, att han
dervid störtade sanslös till golfvet. Förgäfves anlitade
han de varma baden i Hot Springs, Arkansas. Snart
vardt det klart för hans läkare och honom sjelf, att hans
hjerna var angripen.
Sommaren 1877 var han en afton ute och åkte med sin
syster. De passerade en villa, å hvars veranda satt en af
hans äldsta bekanta i Chicago, en man, som kort förut blifvit
delvis förlamad genom ett slaganfall. Ett moln drog
sig öfver den gamle redaktörens ansigte, när han varse-
blef den sjukes sorgliga skepnad. Fårorna i hans ansigte
liksom förlängdes och blefvo djupare, hans ögon glänste
feberaktigt, hela hans lekamen skalf, och han ryggade
tillbaka med en rysning, liksom hade han plötsligt fått
syn på ett ohyggligt spöke. »Gode Gud! utbrast han
med bruten stämma. >»Se på den mannen der! Han
lefver och ändå är han död! Hvad tjenar det till att
lefva, när lifvet är belamradt med en sådan börda? Jag
känner, att samma rysliga öde hotar mig. Hvarför har
jag arbetat och sträfvat så hårdt, hvarför har jag samlat
penningar och ansträngt min hjerna och offrat alla dessa
år af mitt lif, för att bygga upp ett stort företag, då
jag vet, att jag hvilket ögonblick som helst kan för-
vandlas till en hjelplös massa liksom den der? Lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
