Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - En amerikansk tidningsman, af Magnus Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
so RN NN ARANDA OT mn nen foe manen === DBR ESSEN
617
är icke värdt att lefva, det är icke rikt nog att uppväga
ett sådant öde»... »
Hans syster, hos hvilken han för öfrigt var in-
ackorderad samma ; år, omtalar i äfven, att. han ofta: tull.
bragte hela nätterna med att rastlöst vanka fram och
tillbaka i sitt rum, stönande och talande för sig sjelf
samt icke sällan gifvande luft åt djupa suckar af svår-
mod och förtviflan. Läkarne tro, att hans ständiga ån-
gest för ett öfver hans hufvud sväfvande olycksöde
påskyndat, om icke rent af gifvit upphof åt den slutliga
katastrofen. Vare härmed hur som: helst, han befann
sig hela denna tid i ett sorgligt tillstånd. Men allt me-
dan hans själ var vulkanisk i sitt uppror, visade han sig
för verlden lugn, leende, likgiltig. Icke ens de; som
voro i daglig beröring med honom, kunde ana, att hans
lefnads lycka var på ringaste vis störd. Hela verlden
tycktes ju le mot honom. Men så småningom lossnade
fullständigt den mask, han sjelf så hjeltemodigt ålagt
sig att bära, och läkarne så godt som tvungo honom
att helt och hållet upphöra med allt arbete och resa
öfver till Europa för att i ombyte af klimat söka lin-
dring och bot.
Men han kom icke längre än till Bern i Schweiz.
Der drabbades han af ett slaganfall. Veken i hans
lefnads lampa flämtade rykande. Och likväl var det
något storartadt i denna splittrade ruin, som kort förut
i sig innefattat driffjedern i en mäktig tidning. Ögonen
voro insjunkna, tungan kunde endast med möda lalla
fram några obegripliga ljud, lemmarne och bålen voro
geléartade i sin skröplighet, men äfven genom detta
elände flammade då och då en blixt af hans mäktiga
vilja. De, som sågo honom, då han störtade handlöst
1 hela sin längd ned på det hårda golfvet, under trycket
af det upproriska blodet, som rusade åt hufvudet och
rubbade hans fysiska jemvigt, förklara, att, ehuru väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
