Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Synpunkter, något om författare och granskare, af en observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.
Författaren till de napolitanska resebrefven yttrade, att
det fans ingen roman så sorgsen som lifvets stora dikt.
Detta uttryck, som man så lätt förstår, då man vet under
hvilka förhållanden det skrefs ned, kommer mig att tänka
på en dikt, som under den förflutna vintern väckt mycket
uppseende och låtit tala om sig mycket. Jag menar Ibsens
» Vildanden».
Det var en dikt, som kom oss att tänka djupt — så
djupt .en hvar af oss förmådde —- öfver vårt eget sinnelag
och öfver våra gerningar. Det var en sida af. Ibsens lifs-
åskådning, som der fick en fruktansvärdt skarp. belysning.
Hans stora fordran på sig sjelf och sina likar, hans tvifvel
på att skaldens, sedeskildrarens arbete kommer någon verklig
nytta åstad — detta tvifvel, som man så väl förstår, har
här fått ett uttryck så skärande bittert och ironiskt som
sällan.
Det är särskildt två ting, som den som skrifver detta
skattar: högt i Vildanden. Det första att Ibsen vågat sig
fram med én ’så dyster blick på lifvet, då han ju på
förhand kunde vetat, hur litet målningen just derför skulle
slå an. Hur man -betraktar pessimismen här hemma, det
har han emellertid alls ej brytt sig om. Han har skrifvit
så, som hans egen öfverty ra bjöd honom skrifva, och för
att få fram sin åsigt har han gifvit katten allt, hvad andra
tala och skrifva. Det är en stor djerfhet häri.
Det andra ’är: hvad han säger om lifslögnen.-.- Hur
snillrikt funnet detta är, det inser en hvar, som i lifvet
träffat på motstycken till de personer, som i stycket före-
komma. Det är ett sådant der uttryck, som klargör hvad
mer än en tänkt men ej förmått eller vågat tänka till
grunden.
Vi ha i godt minne, hvad fru Nyblom sade om Vild-
anden (i Ny svensk tidskrift, januari- -häftet för i år).
Den aktade författarinnan var icke god på Ibsen. Hon
påstod rent ut, att personerna, som i stycket förekomma,
voro »en rad af erke-kanaljer, af sådana riktiga teater-
skurkar, som det icke finnes en enda mensklig bloddroppe.t.>
Hon påstod, att »de gå alla med etiketter utanpå och
BORA Rn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
