Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Synpunkter, något om författare och granskare, af en observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
framställa egoismen, liderligheten, slappheten, öfverspändheten
0: S. V>
Hade detta blifvit sagdt om personerna i flertalet teater-
pjeser af franska, tyska, till och med svenska författare, så ”
hade det varit slående riktigt. Men det var otur, att fru
Nyblom just råkade yttra de orden om ett diktverk som,
hvilka fel det än må ha, har den ovärderliga förtjenst,
erkänd af nära nog alla, att visa fram verkliga lifslefvande
menniskor. Men Vildanden stod i strid med fru Nybloms
egna åsigter, och derför stod hon -upp och gjorde, hvad i
hennes förmåga stod för att krossa stycket.
Naturligtvis funnos de, som applåderade fru Nyblom,
— alla de, som äro utledsna vid den välsignade pessimismen,
och som pläga förklara, att skildringen af lifvets skuggsidor
och menniskans små egenskaper endast har tvenne mål: att
kittla publikens dåliga sidor och att skaffa författaren guld.
(De orden ha nog stått tryckta mer än en.gång och blifvit
applåderade, äfven de.) Att publiken kittlas oändligt mycket
mera tacksamt genom att förmå den att flina åt olyckan,
och att skrattet fyller en författares plånbok oändligt mycket
fortare än tårarne göra det, det tänker ej de applåderande på.
Fru Nybloms uppsats får jag för öfrigt rekommendera
till genomläsning. Den är både karakteristisk och tankeväc-
kande, ehuru ej alldeles i den mening; som ’dess författar-
inna. trott.
Och efter jag nu kommit in på att vara stygg mot det
täcka könet, så SAN jag som kommentar till nämnda uppsats
påpeka, hvad Lea hade att i ämnet yttra (i en af den om-
tyckta författarinnans förtroliga bref till Emma). Efter att
ha komplimenterat förf. till den der uppsatsen i Ny svensk
tidskrift, menade hon, att när man sett en pjes, sådan som
»Sabinskornas bortröfvande», — till skilnad ifrån Vildanden
— då känner man sig så lättad och frigjord, så att man
till och med kan gå åstad och göra en god gerning.
Men när man blifvit uppskakad i sin själs innersta. af
Vildanden — då känner man sig alls: ej kallad att arbeta
ute i verlden — var det så? Skulle det vara derför att
Gregers åtgöranden bära så dålig frukt? I så fall låtom
oss ej bära oss åt som Gregers. Ty andra sätt finnas.
För en kritiker borde det också finnas andra sätt att
träda fram än att slå ned allt, som ej går i samma hjulspår
som hennes eller hans egna åsigter. Man må skrifvå recen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
