Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Synpunkter, något om författare och granskare, af en observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
sioner eller böcker, så bör man väl ha så pass mycken
urskiljning, att man kan högakta en dikt, skrifven till och
med i den riktning, som man sjelf ej för allt i verlden vill
tillhöra. En kritiker sådan som Georg Brandes har skrifvit
fullkomligt oveldiga uppsatser om romantikerne. Men den
vanligaste kritiken blir sällan annat än ett tillkännagifvande
af att den enskilde kritikern ej känner sig tilltalad af det
eller det, som han läst. Han har förutfattade åsigter. Skrif-
ver författaren i er annan anda, så blir han illa åtgån-
gen, skrifver han så, som kritikern vill, får han vackert
betyg.
För öfrigt. är: det ju en: ren slump; om en «bok blir
väl eller illa omtalad i tidningarna. Det beror på hvem
som får skrifva om den. Det beror också på annat. Under
min stockholmstid utkommo samtidigt två novellsamlingar,
båda skrifna af gröngölingar. Den ena boken var venster-
sinnad men ganska tam, den andra mycket häftig och mycket
röd. De blefvo recenserade i en och samma genomkonser-
vativa tidning. Den tama boken blef nedgj jord som ett
genomdåligt arbete, den röda prisad som ätt godt verk.
Jag vet också orsaken till denna dom, men den var af så
personlig natur, att den ej skall berättas här.
Det är kändt, huru skaldernas skrå i alla tider varit
dödliga fiender till herrar kritici, och -att vänskapen från de
sistnämndas sida varit af ett något egendomligt slag. Till
och med hos erkändt store skalder och författare sitter ovil-
jan mot dem, som förföljde dem i ungdomsåren, ofta qvar
hela lifvet igenom. Runeberg tålde aldrig kritici, Andersen
snärtade dem gerna, när han så kunde, och Ibsen "och Georg
Brandes ha i godt minne, ,hvad män sagt om deras arbeten.
Tidnings- "och tidskriftskritiken är naturligtvis af vida
olika slag, allt efter organets ståndpunkt. Och. äfven der
denna är gifven, blir utgången af en literär dom ofta bero-
ende på många förhållanden, som en utomstående ej kan
känna till.
En författare blir: lätt ursinnig på allt hvad granskare
heter och omtalar dem i allmänhet 1 föga väl valda ordalag.
Att han: kan förledas till att skära dem alla öfver en kam,
är förklarligt nog, ehuru han naturligtvis gör orätt deruti.
Till sin ursäkt kan han anföra, att Aertalet af dem, som
kalfatra honom: sjelf och hans samtida gröngölingar, så ofta
döma alla efter en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
