Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Synpunkter, något om författare och granskare, af en observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
granskare, som vet med sig, att han är ensidig, att han ej
förmår .se det goda i den riktning, han en gång lärt sig
anse förkastlig, han borde väl, om han vill vara FäNlvia,
afhålla sig från att skrifva om detta, som han ej mäktar
bedöma något så när allsidigt.
Men hur en kritiker än skrifver, så är det alltid han
som får rätten på sin sida. Allmänheten tar som bekant
ej del i frågan. Några af vännerna till författarens författar-
skap ondgöras kanske öfver hvad som stått i tidningen om
en bok, som de funnit helt olika mot hvad granskaren upp-
gifver, men den öfriga publiken som läser hvad i tidningen
står, tänker: »jaså, det är en dålig bok» och läser den ej:
Och granskaren har då gjort, hvad i hans förmåga stått
för att hindra en författare att bryta sig väg.
Vill den kritiker, som så gör, hindra vår literatur att
växa? Hvilken förolämpning! Nej, han vill endast ledå
literaturen i de rätta fårorna, han vill hindra ogräs att spira
upp jemte den möjligen befintliga goda säden. Han har
således de bästa afsigter, han också.
Gamle Holberg vyttrade en gång att censorerna på hans
tid slogo larm så ofta de i en ny bok fingo läsa något,
som de icke visste förut. Det fins dylika censorer än, och
man ville önska om dem detsamma som Holberg önskade
om sina samtida granskare: att de skulle se till att man
ej fick trycka dåliga skrifter eller gamla utslitna saker eller
sådant, som är stulet från andra författare.
4.
Jag vet fullväl att kritikerns yrke är svårt för den,
som vill höja sig deri till en verkligt god ståndpunkt. ” Dertill
fordras mycket studium, mycken bildning, mycken förmåga
att sätta sig in i andras åskådningssätt, att teckna hvarje
tid och hvarj je individualitet med dess egna färger. Dertill
fordras äfven att vara en man för sig. Men just derför att
kritikerns kall är så vigtigt, just derför borde den, som
omfattat det, vara ytterligt finkänslig såväl som samvets-
grann. Och aldri ig borde det kallét tagas som någon reträttplats.
Jag kan ej afhålla mig ifrån att här aftrycka hvad en
svensk "samtida skref till mig för en tid sedan. Brefvet —
som jag har upphofsmannens tillstånd att göra med hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
