Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Synpunkter, något om författare och granskare, af en observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Så säger mången. Det enklaste och tydligaste framställ-
ningssätt är det bästa. Det är ju i alla fall inrehålltet som
är och förblir hufvudsaken. Och stilistens uppgift blir att
uttala det han vill säga så kort och så klart som mö jligt.
Att söka måla i ord, att täfla med färgkonstnären, det är
att gå utom diktningens gränser, och att försöka skrifva
olikt mot andra, det alstrar endast manér, förkonstling, onatur.
Ja, det gör så. Om stilen nemligen ej är ett uttryck för
den skrifvandes personliga uppfattning.
Den allra bästa stil synes mig vara den, som bäst lämpar
sig efter innehållet i det som ’skrifves, som ger åt tanken
den mest liffulla, mest uttrycksfulla form.
Visst ligger det förtjenst i en enkel stil, men ptiler kan
vara enkel på många sätt, enkel som frukt af ett djupt ar-
bete, hvilket dock ej får synas.
Stilen må för öfrigt vara enkel eller ej, blott den har
personligt lif. Må den, som har en -målares blick, äfven
nytja en målares språk, låt författaren täfla med färgkonst-
nären bäst han vill — om han blott kan det; — låt honom
gerna måla med svart bläck i rika färger, om han har kraft
dertill.
Två lifligt målande rader kunna gifva ett fullt uttryck
af den stämning, man vill skildra, bättre än en hel sida,
der "denna stämning beskrifves. Skildringen tynges lätt at
detaljerna, de trötta. läsaren och förvi la hans syn på det
hela, det väsentliga i taflan. Hellre då ett par färgklickar,
som meddela läsaren det åsyftade intrycket.
Men många finnas, som omöjligt kunna förstå, att de-
taljer ej äro så alldeles onödiga, om ej för personernas ka-
rakteristik eller inre historia så för att gifva en bakgrund
mot hvilken de synas. Ibland kan man också genom många
smådrag få en totalbild. Den ytlige läsaren förstår ej hvarför
man uppehåller sig vid detaljerna, inser ej dessas vigt.
6.
Det gifves väl knappast något så nedsättande beröm,
som då man påstår att en berättelse är »väl skrifven».
Ty med »väl skrifven» menas oftast, att den är skrifven
så som hvarje skrifkunnig menniska skulle kunna skrifva,
skrifven med ett lämpligt urval af de färdiga fraser,
Ur dagens krönika. V: 7—38. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
