Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Synpunkter, något om författare och granskare, af en observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SE VV RÖRDE RER - oa - SN > —-—
Ar ed RENEE NTE
Något som ganska skarpt har kriticerats, mindre dock,
enligt :hvad jag tror, i tryck och af yrkesgranskare än
i tal af privatpersoner, är den stil, som: nu odlas af de
skrifvande. Äfven å detta område möta wi åsigter, så
diametralt motsatta att det ser ut, som kunde de aldrig
förenas.
På det literära området här i landet är ingen brist på
dilettanter. De, som arbetat sig fram till en ståndpunkt,
som kan kallas konstnärlig, se naturligtvis snedt på dem.
Detta är ej, som Strindberg sagt i fråga om den bildande
konsten, af omsorg för »sitt riddarhus» eller af afund, utan
derför att dilettanten kommer med klumpiga steg och slår
ned, hvad konstnären bygt upp, försöker åtminstone att göra
det och får ofta hopen på sin sida, emedan denna förstår
dilettanten bättre än konstnären och ger honom mycket ofta
konstnärsnamnet.
Det konstnärliga arbetet aflägsnar alltid konstnären
något ifrån den stora allmänheten. ’ Det blir endast: ett fåtal,
som inser, hvarför han beter sig så, som han gör.
I fråga om stilens konstnärer ha vi ju sett, huru de
bäste alls ej äro de mest populäre.
Dilettanten söker gerna att nagga på de verkliga för-
fattarne. Han ställer sig oftast öfverlägsen emot dem, och har
han makt, såsom ibland händer, då tror han att hans infly-
tande skall förmå dem att bättra eller omvända sig, men det
lyckas aldrig utan han endast lemnar ett ytterligare bevis för
omöjligheten att förena oförenliga element.
Man har sagt att den svenska publiken är alldeles för
ouppfostrad i literär väg för att kunna ha någon känsla för
prosastil. Hur ofta hör man ej folk med en axelryckning
yttra: »Det duger inte för en författare att berätta numera
— han skall gud bevars måla» Detta vill med andra ord
säga: en enkel stil duger ej längre, utan det fordras konst-
lade, originella bilder, det skall vara en sprakande och spratt-
lande stil, sådan de moderna danskarna och norrmännen vilja
ha den. Det skall vara ett ystert, ogeneradt språk, som
visar mera sjelfförtroende och ungdomligt öfvermod än verk-
ligt djupt konstnärsallvar.
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
