Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Synpunkter, något om författare och granskare, af en observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
——
LG
som med mera lif och säkerhet gifva form åt det man vill
ha sagt, eller som smidigare sluta sig kring: det, man vill
kläda i ord.
Mellan en dylik öfverträdelse, gjord i bestämd afsigt,
i konstnärligt intresse — mellan den och slarf eller oför-
måga är en väsendtlig skilnad, men det fins många, som
ej kunna inse det. Debutanten, som känner att han behöf-
ver fritt spelrum för sina tankar och som har koloristiska
anlag men ännu saknar herravälde öfver sig sjelf, förledes
ibland till godtycklighet i stilen, till hafsiga eller . banala
uttryck, som äro ämnade att synas lediga eller osökta.
Faran hos nybörjaren är dock ej så stor. Instinkt och
förstånd skola säkert sofra de eV ÄN öfverdrifterna, på
samma gång som de skola lära honom att bevara det äkt ta
i hans individuella skrifsätt.
Den goda prosan är hvarken en lättare eller en mera
ringa konstform än versen. Tänk på Jacobsens stil, som
haft så stort inflytande på Danmarks språk, — eller på
Flauberts, Merimées eller Theophile Gautiers »ord-arkitektur»>,
— eller på Daudets språk. >»Ses pages ont une vie ä elles»,
säger Zola någonstädes om Daudets stil.
Meningarna ha varit delade om, huruvida man kan
vara en verkligt stor skald, då man ej eger ett personligt
språk, sådant att ens uppsatser kännas igen, äfven om de
ej äro signerade. Edmond de Goncourt förnekar rent af
storheten, der ej stilens adel fins.
Qvinliga skriftställare ha i allmänhet mindre känsla för
stilen. De kunna finna ämnen af betydenhet, de kunna
skrifva med kraft, men förgäfves söker man i de flesta fall
hos dem en personlig stil. Bristen derpå är i den läsande
allmänhetens ögon ingen brist. Tvärtom. Det som är skrifvet
så vanligt, att: vett som helst kunde ha skrifvit det, det
vinner alltid mesta gunsten, liksom äfven det som är tänkt
efter vanliga tankegången.
Damerna ha 1 allmänhet lättare .att föra pennan än
herrarne, men deras sätt att skrifva är i allmänhet betyd-
ligt mera vanligt. Som om de lärt sig konsten ’i pensionen.
Följetongstilen förekommer ännu allt för ofta hos dem. Den
kallas ock här i Sverige för »en lätt stil» eller »episk bredd».
Det är lärorikt att studera författares utkast, så-
dana dessa uppenbara sig i form af tidningsuppsatser,
resebref eller kåserier. Dylika småting, uppskrifna omedelbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
