Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Synpunkter, något om författare och granskare, af en observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ms > RE 2 TR
Fr (Br AS a so sstere NEN STARR Sn RE
639
Stilen är mannen.
Minst lika väl som af de motiv han väljer och af sättet,
hvarpå han behandlar sitt stoff, lär man känna honom af
det sätt, hvarpå han skrifver. Naturligtvis känna vi oss
omotståndligt dragna till den skald, som skrifver nobelt,
som ofrivilligt visar, att han är ex fin natur. För en stil,
sådan som exempelvis finnen Päivärintas, böjer sig en hvar
med vördnad, ty bakom det ädla, långt ifrån konstnärligt
fulländade men dock så personligt äkta skrifsättet varsna
vi mannen, den flärdfrie, bjelpsamme, enkle mannen.
Till den författare, som tvärtom skrifver simpelt och
rått, känna sig nog äfven många dragna. De finnas, som
uppsåtligen välja ett simpelt språk, derför att de känna sin
kraft och äro roade af att pröfva den, eller för att trotsa
skick och bruk, eller derför att de anse det naturligast att
skrifva så. |
Bort med pryderiet, med all falsk anständighetskänsla!
Men låtom oss hålla på, att de lagar hyfsningen stiftat för
vårt uppförande bli hållna i helgd. Det är förstås älskvärdt
nog att visa sig sådan man är — men inom vissa gränser.
Naturbarnet ser ingenting ondt i att gå och bada invid
allmänna farvägen, men den civiliserade finner det naturligt
att hellre söka upp en enslig plats.
Föraktet för det konventionella yttrar sig i råhet. Att
smyga: sig ut ur ett sällskap för att få vara så gro i munnen,
man vill, ute i förstugan, det.är en fröjd för en och annan.
Och det är en hvars rättighet att så göra. Men hvar och
en får finna sig i att blifva bedömd efter den yta han låter
andra se.
Naturligtvis kan en god berättelse vara skrifven med
ovårdad penna, medvetet eller omedvetet. För innehållets
skull kan man blunda för uttrycken, men alltid skadar ändå
ett rått omhölje det hela, mest -— enligt min åsigt — or dp
att det som är stötande oftast står skrifvet i annat mål :
att göra det som säges så klart och åskådligt som möjlkg
Sällan betingas en plump stil af innehållet, men är den ab-
solut nödvi ändig för dettas skull — nåväl, så skrif då dit
huru fula ord som helst.
Men — än en gång — endast och allenast i fall bilden
dem förutan blefve oklar, osann eller sämre tecknad.
Då blir frågan endast, huruvida ämnet var lämpligt
eller ej att behandla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
