Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Holbergsjubiléet och dess literatur af, Kristian Winter-Hjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ER RA RR SS ARR 0 mr SR
ER
657
bestämmande historisk granskning i det stora taget, så finner
man äfven i det hela en underström af subjektivt värderingssätt,
hvilket icke sällan bortskymmer det rent objektiva betraktandet
af den historiska literaturbilden. Det är icke härmed min mening
att vilja underskatta betydelsen af en vägbrytande, reformatorisk för-
fattares bild, stäld i ljuset af en ny stridsriktnings åskådning,
men detta är ett, den objektiva literaturhistoriska domen ett annat. I
sitt föga träffande omdöme om Holberg som historiker framhål-
ler Brandes : sjelf. som ett oeftergifligt kraf förmågan att lefva
sig in i aflägsna tiders och länders uppfattningssätt, att inom
detta : område vara psykolog och skald. TI detta afseende kan
man mot Brandes invända, att han sjelf icke har dragit slut-
följderna af de drag till tidens karakteristik, hvilka han i sin
bok framhåller, utom det att han — t. ex. 1 betraktelsen öfver
medeltiden — beskyHer Holberg för hvad han sjelf i sina
»Hovedströmninger» gjort sig. skyldig till. Deremot var just
Holberg, redan före Voltaire, vägbrytare inom den kulturhi-
storisk-psykologiska historieskrifningen. Historiker såsom Daae,
Holm, Stenstrup gifva Holberg det högsta beröm i detta hän-
seende. Den sistnämnde, Brandes landsman, skrifver sålunda,
. att man efter många långa vidlyftiga granskningar ofta hos
Holberg finner sina egna resultat stadfästade.: ’»Personernas ka-
rakter och sinnelag, deras uppträdande på lefnadsbanan har
han jemt för ögonen», säger Stenstrup och vidare: »Derjemte
var det egendomligt för Holberg, att han hade en lefvande känsla
för den inre historien och kulturhistorien». Och hvad särskildt me-
deltiden beträffar, så säger samma historiker att Holberg långtifrån
gjorde sig skyldig till »förakt för medeltiden och missuppfattning af
dess förhållanden, något som i långa tider var karakteristiskt
för den franska historieskrifningen.> Men man får ändock ej
göra anspråk på att vägbrytaren Holberg skall vara en 19:de
århundradets historieskrifvare. I sjelfva grundåskådningen af
Holbergs personlighet gör hos Brandes äfven det subjektiva sig
starkt gällande, hvarför man stundom känner brist på sympati.
Jag har i denna korta uppsats med flit underlåtit att beröra de
i anledning af jubileet fälda, ytterst afvikande yttrandena om
Holberg som reformator. Förf. af »Den politiske Kandestöber»
rar, om jag så får säga, en reformator i mycket konservativ
anda. Det är uppenbart att medvetandet härom icke har varit
utan inflytande på vissa delar af Brandes” bok liksom på hans
öga för Holbergs personlighet i det hela taget. När Brandes
sålunda framställer Holberg som pessimist öfverensstämmer, detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
