Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Holbergsjubiléet och dess literatur af, Kristian Winter-Hjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
- a SR PESON See Or AGREE DA bön
icke med verkligheten. Sant nog, var den.gamle ungkarlen på
sexti-sjutti år ofta tungsimt, vid dåligt humör, knarrig, skarp,
som gamla ungkarlar ofta pläga vara, men pessimist? Brandes
sjelf låter Holberg inkarnera sig som Henrik och talar senare
om hans »Fond af frejdig Lystighed». Visst är det också att han
i ungdomen var glad och munter, i sina omdömen gerna human
och välvilligt objektiv, i sitt umgänge ända. in i ålderdomen
»aldrig bitter eller menniskofiendtlig, ty han, den besynnerlige
och tungsinte ”Pebersvend’, var i verkligheten en menniskovän»
(E. Holm). Jag har fästat mig vid denna enskildhet, emedan
Brandes” eftersägare i Sverige ganska obesväradt upptagit satsen
på magisterns ord. I Brandes” yttranden om klassicismen finnes
mycket förträffligt, ovanligt mycket upplysande och i kritiken
öfver några af de mest framstående af komedierna finnes det så
mycket ypperligt, att den kan räknas till de bästa Brandes nå-
gonsin skrifvit. Deremot förekommer "det mig, som om det
skulle falla sig svårt att försvara den satsen, att Holberg skulle
vara »en undtagelse» i förmågan att assimilera sig med klassi-
cismen, »der ikke ligger for: de Danske», och att detta skulle
vara grunden till att Holberg icke funnit omedelbara efterföljare.
Brandes påpekar nu sjelf, att Holberg ingalunda varit mera in-
förlifvad i sin tids åskådningssätt än att han till och med
»sprängt klassicismen», d. v. 8. genom ett ämne (»Jeppe»), i hvil-
ket hos Holberg sympati och satir blandade sig till humor, har
han skildrat menniskan, ej endast typen, utan att känna sig gene-
rad af något »klassiskt> band. Vägen till efterbildning kunde väl
då de »anti-klassiska» danskarne finna. Något mera rimligt är
det af N. M: Petersen att framhålla Holbergs icke-danska natio-
nalitet; ty det kan knapt förnekas, att allt det utmärkta, som
danske, författare under senare tider presterat i den komiska
genren, skiljer sig i art från den Holbergska komiken, medan
onekligen de norska författarnes satiriska riktning ligger honom
närmare. Den främmande måste, hur sant han än såg, dock
se med ett främmande öga, och den öfverseende kärlek till det
inhemska, som till: och med midt under den bestraffande satiren
gör sig gällande hos den infödde, denna kärlek, som å ena
sidan skapar den varma lefvande humorn hos författaren och
som å den andra sidan lättare kan uppfattas än påpekas af den
infödde åskådaren, denna saknade kanske just Holberg något af.
Häraf förklaras äfven att Holberg i sjelfva Köpenhamn fick
erfara, att hans komedier voro föråldrade redan före hans död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
