Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - »Hur man gör godt» (drama af fru Edgren), af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686
är den goda friherrirnan det gäller. Hon »kommer att bli säng-
liggande sjuk, det är säkert». Wulf infinner sig, och med sin
verldsmannavana tror han sig kunna ställa allt till rätta, men
äfven Svea kommer dit, efterskickad af Blanka. Det är då full-
komligt slut med friherrinnans tålamod.
Oaktadt Blanka väl borde vara alldeles på det klara med hvad
hon skall företaga — detta har man åt minstone rätt att vänta efter
hvad som tilldragit sig i tredje akten — är hon dock åter nära
att gifva efter för Wulf och skänker honom sitt erkännande för
att han förklarat sig vilja i sitt arbete återtaga Fritiof och den-
nes kamrater, hvilka fått bestämdt afsked i tredje akten. Hvarför
förf. låter Blanka vara benägen till ett sådant återfall, ehuru
hon redan förut fullkomligt väckts ur sin tidigare besinnings-
löshet, är svårt att inse, om det icke skulle vara för att an-
vända arbetarefrågan åter som ett verkningsmedel på dramats
handling. Det är nämligen den som uträttar, att Blanka så
starkt uppröres, att hon för alltid aflägsnar sig från både Wulf
och sin far samt dennes hustru.
Wulf - föreskrifver såsom ett vilkor för att Fritiof och hans
kamrater skola åter tagas till nåder, att de icke få bevista folk-
möten eller ha några egna åsigter i samhällsfrågor. Detta rågar
måttet, och då Wulf beklagar sig öfver arbetarnes brist på guds-
fruktan, kan Blanka ej uthärda längre. Hon frågar, om den man
kan ha rätt att tala om gudsfruktan, som lockar en fattig flicka
med pengar och sedan kastar henne ifrån sig, om det finnes
någon jämlikhet, då sådant icke plägar inträffa med en flicka
af förförarens egen klass samt då fadern kan bära sitt hufvud
högt och aktas af alla, medan dottern...
Då Wulf icke förstår den rättmätiga harm, som drifver
Blanka att bryta med honom, och då det visar sig, att hvad som
för henne är förfärande allvarligt är ingenting för honom, samt
då baronen och friherrinnan lika litet förstå henne, inser Blanka
fullt klart, att dessa människors. moral icke följer den rätta se-
delärans bud. Hon kan ej ett ögonblick längre lefva under
sådana förhållanden, utan öfvergifver baronens hus för att bo hos
Agnes och dela hennes verksamhet. Först och främst vill hon
egna sig åt Sveas räddning.
»Men kom i håg», säger hon till systern; »jag vill inte
göra dig godt, jag vill inte bli din välgörerska. Jag vill bara
helt enkelt försöka att göra rält.> ;
Därmed slutar stycket. Med den redogörelse som här
lemnats bör man kunna döma, huru vida »tendensen» skadat
atsöntntRTRAANEEERE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
