- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1885 /
687

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - »Hur man gör godt» (drama af fru Edgren), af Claës Lundin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

687

skådespelet såsom konstverk. Att »tendens» finnes, kan icke
nekas, men förf. har dock gått till väga med så stor dramatisk
sakkännedom, att hennes afsigt ej verkar förstämmande. |Om
stycket otvifvelaktigt vunnit på, att enheten i handling mer iakt-
tagits och intresset ej splittrats genom att göra en del af denna
handlings bestämningsgrunder beroende af en fråga, hvilken icke
hör till själfva de egentliga motiverna, om, med ett ord, de två
senare och i synnerhet den tredje akten varit mer öfverensstäm-
mande med de två första, och handlingen fortskridit på endast
den grund, som i de sist nämda akterna är lagd med så stor
insigt, hade fru Edgrens »Hur man gör godt» kunnat räknas till
ett af samtidens allra förnämsta dramatiska arbeten. Nu torde
det i alla fall få anses såsom ett högst talangfullt skådespel,
hvilket måste väcka intresse från scenen, förutsatt, att det där
finner ett sig värdigt utförande. Det torde ej häller behöfvas
mer än några strykningar i de långa samtalen i tredje akten,
för att det där inkastade främmande elementet. ej skall skada
så mycket det hela vid uppförandet. Den andra akten skall i
hvad fall som hälst framstå såsom ett rent mästerstycke i orädd
verklighetsskildring.

Att »Hur man gör godt» är ett märkligt karaktärsskådespel,
torde ock framgå af den lemnade redogörelsen. I full öfverens-
stämmelse med den gamla aristoteliska satsen, handla de i styc-
ket uppträdande personerna icke för att visa sin karaktär, utan
det är denna som framlyser genom handlingarna. Blankas, huf-
vudpersonens, karaktär utvecklas, såsom redan anmärkts, kanske
något hastigt i andra akten, men, ’såsom jag ock här ofvan tog
mig friheten yttra, är denna hastiga utveckling dock tillräckligt
’ förberedd i första akten, och det kan ju icke nekas, att karak-
tären hos hos henne, liksom för öfrigt hos alla de medverkande,
smälter i hop med den spännande handlingen. Alt tillgår enkelt
och naturligt, utan vridningar eller vrängningar för att tjäna
det särskilda syftet.

Att en ung kvinna, hvars första barnaår tillbragts i elände
och sedermera lefvat hela sin ungdom i öfverflöd samt fått in-
supa öfvermod och förakt mot fattigdomen, då hon slutligen står
ansigte mot ansigte mot denna och underrättas om alt som
Blanka får veta i sin moders usla hem, som egentligen skulle
vara hennes eget, lika väl som det är hennes systers, inser orätt-
visan och fattas af åstundan att söka godtgöra den, innebär
icke någon öfverdrift. Det är ock fullt följdriktigt, att denna
unga kvinna sedermera, då hon lärt sig inse, att den moral, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1885/0717.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free