Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - »Hur man gör godt» (drama af fru Edgren), af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
690
i dessa figurer, hvilket beklagligtvis nog kan hända, kommer
det otvifvelaktigt däraf, att man ej är van att se sig i en så
sann spegel, men kan ock härflyta däraf, att man ej vill känna
igen sig.
Det är icke endast hos de högre klassernå som förf. sökt
orsaken till det onda, hvarpå hon vill fästa vår uppmärksamhet
och väcka vår eftertanke. Hon har icke framstält Svea, Fritiof
och fru Österberg, Blankas mor, såsom skuldfria. Svea förklarar
sig icke vilja arbeta. Fritiof skildras såsom stundom orättvis
och påflugen mot sin arbetsgifvare. Fru Österbergs eget lätt-
sinne i ungdomsåren har underhjälpt baronens förförelsekonster.
Att, oaktadt förvänd uppfostran och djupt rotade klassför-
domar, bättre åsigter kunna göra sig gällande äfven i de högre
samhällslagren, bevisas af Agnes v. Dährings praktiska människo-
kärlek, och oaktadt denna är helt löst skildrad, gör den dock
god verkan.
Hvad förf. synnerligen lägger vigt på, är de högre klas-
sernas ohåga eller oförmåga att erkänna de lägres människovärde
samt att de anse sig kunna behandla dem såsom verkligt sämre
naturer och tycka sig ha gjort ej blott tillräckligt, utan något
mycket förtjänstfullt, då de i st. f. att göra dem rätt, på ett
förvändt sätt söka göra dem godt. Solidaritetskänslan saknas.
Lika löjligt, som farligt vore, om de förhållanden som förf.
skildrat skulle anses icke äga motsvarighet hos oss, och man,
såsom nyss antyddes, icke kan eller vill känna igen personerna
samt förklara den af dem beroende handlingen såsom oss icke
vidkommande. Bättre är att erkänna, det de förhållanden som
framhållas i detta skådespel kunna gälla för alla. Låt oss
vara tacksamma mot den förf. som haft mod att framställa dem
och förmåga att göra framställningen med så stor talang, att
den icke blott är fullt njutbar, utan ock verkar med konstnärlig
kraft. Modet finnes sannerligen icke hos litet hvar bland oss.
I allmänhet äro vi alt för fega för att utsätta oss för de miss-
tydnihgar som ett sådant arbete brukar framkalla. Förf. af
»Hur man gör godt» lider icke af denna allmänna feghet, och
oförskräcktheten kommer otvifvelaktigt af människokärlek, så
stark, att den ej häller vet af någon människofruktan.
Det är i Blankas personlighet, som denna människokärlek
får sitt fulla uttryck och som man finner den starkt verkande,
försonande ljusglimten i det omgifvande mörkret. Vackrare ut-
tryck för den sanna människokärleken finner man svårligen än
framställningen af denna unga flicka, som i lifvets skola utvecklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
