Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Guldägget, som glashönan värpte, novell af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
När den första hästens hofvar dånade mot bron,
vaknade Lundström ur sin ljufva slummer.
Qvick som en orm slank han ut ur häcken och
nådde med ett par långa skutt den första vagnen.
. "Den: karlen, som gick : der; bredvid, var snyggare
klädd än de andra, och hans utseende vida fördelaktigare.
Lång var han till växten och bredaxlad.
Näsan, . djerft krökt, liknade ett roffågelsnäbb.
Ögonen voro stora och stålgrå, men saknade glans
och uttryck, läpparna fylliga, friskt röda, halföppna.
Den öfra beskuggades af fina, ljusa skäggfjun.
Tänderna hade ej blifvit förstörda af tobak eller
snus, utan skimrade glänsande hvita i det blekröda tand-
köttet. g
Pannan var snöhvit, men hyn i öfrigt starkt brynt.
Håret var stridt som en man och linfärgadt.
-— God morgon, Sven Jonsson, sade Lundström.
— God morgon, Lundström, sade Sven Jonsson och
nickade.
— Till salu? sporde Lundström och pekade med
tummen på tjärtunnorna.
— Ja!
— Hvad begärs?
— Vet inte, hva” den gäller.
— Gäller blott tio riksdaler, men jag (stark tonvigt
på jag) ger ändå elfva.
— För hvem köper Lundström?
— För konsul Dahlén!
— Jaså, för konsul Dahlén!
— Nåh, ska” vi slå till? Schangtilt anbud, hva’”!
— Hm — vill först känna mej för. Di säger, att
konsul Kihlberg ger högsta priset i år.
— Konsul Kihlberg! Nej, det ä då en evig lögn.
Under utbytet åf dessa repliker hade de hunnit fram
till Markmans garfveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
