Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Guldägget, som glashönan värpte, novell af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
Kyrktornet och klockstapeln i X. syntes nu tydligt
till höger om Systerbergen.
—– Ptro! skrek Sven Jonsson och ryckte så häftigt
i tömmarne, att hästen stannade.
— Nåh, ska” vi inte besluta oss för kommersg&n,
hva”? sporde Lundström.
-— Tolf riksdaler ä då det minsta, jag vill ha, sade
Sven Jonsson.
— Tolf riksdaler? ’ Har inte rättighet att ge så
mycket, men vi kan ju följas åt till patronen — han
knusslar min själ inte -— det vet Sven Jonsson lika bra
som jag.
– Hvarthän ska det bära? frågade karlen, som
körde andra lasset: a
— Ni får hålla här så länge! skrek Sven Jonsson.
Karlen stannade lasset, och det samma gjorde hvar
och en af de andra tjärbönderna, så. fort han mottagit
Sven Jonssons befallning. Snart var hela karavanen
samlad. Qvinnorna hoppade ner från tjärtunnorna, ska-
kade dammet af sina kjortlar, rätade på de brokiga huf-
vudklädena, ströko håret ur ögonen och bildade sedan
vid det andra lasset en lifligt gestikulerande och pra-
tande grupp.
Sven Jonsson bad någon af qvinnorna se till hans
häst,, medan han följde Lundström upp till Dahléns.
— Det ska” jag göra, skrek en gammal enögd me-
gära och linkade fram.
Lundström, som gått ett stycke i förväg, stod nu
och inväntade Sven Jonsson bredvid den sten, som utvi-
sar, hvarest norra stadsporten rest sig.
Han hade händerna i byxfickorna och ryggen vände
han åt staden.
— God morgon, ljöd en tunn, andfådd röst alldeles
bakom honom.
Han vred hufvudet åt sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
