Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Guldägget, som glashönan värpte, novell af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
698
— Ja, det tror fan det!
— Tolf riksdaler ä inte för mycket!
— Nej, men mycket nog för att vara bjudet af
konsul Dahlén.
— Hva” vill konsuln ge?
-— Tretton riksdaler.
Det ryckte till i Sven Jonsson.
— Hur mycket sa” konsuln?
— Tretton riksdaler, skrek konsuln. Bra bjudet,
mte sant? Ska” vi slå till?
— De &ä inte precis illa, men —
— Hvad för men? |
— Men der ä 5 tunnor som ä” litet gryniga. Hur
mycket drar konsuln af för dem?
— Ingenting.
— Ingenting?
— Nej! Ser han, Sven Jonsson, 5 tunnor tjock
Spela ingen roll. Nåh, vill. Sven Jonsson: sälja dem till
mig — eller inte? Krusar ej! Tro mig, konsul Dahlén
ger min själ inte mer än tolf riksdaler, och så drar han
af två för den tjocka. Nåh, ska” vi göra kommers, eller
inte, hvad? Har Sven Jonsson varit en gång hos konsul
Dahlén och frågat, så skall han inte bry sig om att sen
komma till mig. Nåh — jaså inte — god morgon då!
Och konsuln. tog ett par stear. framåt, men–Sven
Jonsson sprang efter och drog honom så hårdt i rocken,
att det knakade till i det tunna sommartyget.
stökasrden!t skrek han.
— Godt, sade konsuln och stack venstra handens
tumme och pekfinger ner i den hvita västen.
— Här har Sven Jonsson handpengar. Och han
lät en 50-öring glida ner i Sven Jonssons bruna hand.
gen i
(=)
— Tack, sade Sven Jonsson och stoppade pen
byxfickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
