Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Guldägget, som glashönan värpte, novell af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
— Är inte Hans i tjärtomten, sade konsuln, så är
han hemma hos sig. Sven Jonsson vet ju hvar han bor.
— Ja!
— God morgon.
Och konsuln vaggade : åstad igen. Han nickade
småleende och plirade med ögonen åt qvinnorna, hvilkas
högljudda pladder afstannat:
När han väl var ur sigte, utbrast en af dem:
— Ä” den der konsuln vittig, som går med paraply
midt i :solskenet.: Och der följde en bullrande skratt-
salva på detta utrop, och så fortsatte man den afbrutna
konversationen, men inte länge; ty Sven Jonssons ordre:
till konsul: Kihlberg! skingrade qvinnogruppen.
Lundström, som - anat oråd, kom ’ nu rusande fram.
— Har du sålt tjäran till konsul Kihlberg? skrek
han.
— Ja, sade Sven Jonsson, vände hufvudet åt sidan
och gaf hästen ett rapp.
-— Hvarför väntade du inte, Sven Jonsson, tills vi
fått tala med patronen? gnälde han.
— Ah, han hade inte gett: så mycket som konsul
Kihlberg.
= Hur mycket gaf han då?
— Tretton riksdaler öfver lag.
— Tretton riksdaler öfver lag! Åh, han ruinerar
sig, den skojaren!
Karavanen uppnådde emellertid Storgatan.
De. tunga hjulen rasslade så hårdt mot den ojemna
stenläggningen, att de goda X-boarne, som sofvo de rätt-
färdiges sömn, vaknade.
Vid första gathörnet vek den af till höger.
Lundström spottade ut den gamla bussen, tog sig
en ny och fortsatte Storgatan rakt fram, svärjande som
en turk öfver konsul Kihlberg.
När han kom. till gästgifvaregården stannade han.
(—]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
