Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Guldägget, som glashönan värpte, novell af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
För att skona de fina buketterna hade man lagt en tras-
matta mellan skrifbordet och dörren.
Vid niotiden samma dag, som Sven Jonsson kommit
till staden med tjära, låg konsul Kihlberg utsträckt på
den svällande divanen för att hemta sig efter den an-
strängande promenaden.
Fötterna, instuckna i broderade morgonskor, fingo
ej plats på den starkt hopsvängda divanen, utan hvilade
på en stol bredvid.
Tummen på den venstra handen, hvilken var öfver-
sållad med ringar, hade hakat sig fast i den massiva
guldkedjan.
Den högra armen hängde slapt ner åt sidan.
Mellan fingrarne satt en cigarrett, från hvilken en
fin rökstrimma hvirflade upp mot det målade taket.
De tjocka, liksom svullna ögonlocken, voro half-
slutna.
Just då de höllo på att alldeles falla ner, hördes en
svag knackning på dörren.
Konsuln öppnade ögonen på vid gafvel och svor till.
Knackningen upprepades, men nu något starkare.
— Stig in! skrek konsuln utan att röra på sig.
Dörren gick upp, och Sven Jonsson trädde in;
— Jaså, Sven Jonsson, sade konsuln, reste sig lång-
samt upp och vaggade stönande bort till skrifbordet.
— Hit med lappen, som Hans lemnade!
Sven Jonsson räckte konsuln en liten smutsig pap-
persbit. |
— Stämmer som en kyrkoräkning, sade konsuln,
sedan han ögnat genom. lappen. 46 tunnor fin och-4
tunnor tjock — 50 gånger 13 gör 650 — en vacker
summa; ; Fan hvad ni förtjenar mycket i år!
så Åh, vi ä tre om att: dela, så inte blir det just
så mycket hvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
