Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Guldägget, som glashönan värpte, novell af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
766
— "Ah, det var: sant, utbrast. konsuln småleende, vi
glömde dra” af för handpengarne.
— Ja, det har konsuln rätt i — det glömde vi, sade
Sven Jonsson och återlemnade den 30-öring, han fått
på morgonen af konsuln.
— Tack, mumlade konsuln och lät den halka ner
1 västfickan. Sven Jonsson tog upp sin hatt, som fallit
ner på golfvet, och gjorde en klumpig bugning.
— Tack för pengarne — och ajöss!
— Tack sjelf, Sven Jonsson, sade konsuln, räckande
honom sin vackra, hvita hand.
Och när Sven Jonssons svarta fingrar grepo om det
skinande dörrvredet, tillade han småskrattande:
— Helsa bror din och säg, att han skall inte vara
"bekymrad för tak öfver hufvud till vintern, för det skall
ag skaffa honom!
Derpå svarade Sven Jonsson ingenting, utan öppnade
dörren och gick.
Konsuln såg på sin klocka.
En qvart öfver nio — och ännu inte frukostbud!
Det var då en fans oordning.
Han tände den slocknade cigarretten, drog några
häftiga pustar och slängde sig sedan på divanen. Åh,
ett sådant hårdt hjerta han hade, den der Sven Jonsson.
Ej ett spår af broderskärlek — men bönder ä” bön-
der, hvad man gör af dem.
Då han legat en god stund, knackade det starkt på
dörren.
Aldrig fick man då vara i fred! . Hvem kunde det
väl vara?
— Stig in! skrek: han.
Dörren sprang upp — och Sven Jonssons resliga
gestalt uppenbarade sig på tröskeln.
—= Här du mte fått rätt, hyad? utbrast konsuln och
satte sig upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
