- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1885 /
710

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Guldägget, som glashönan värpte, novell af Ernst Arpi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

710

Han smög sig på tå bort till bordet, lyfte upp loc-
ket till glashönan, som innehöll ägg, och sedan han för-
vissat sig om, att ingen fans i rummet, gömde han på
bottnen ett stort kuvert, hvarefter han lade locket på
igen,

Och sedan mönstrade han de anrättningar, som om-
gåfvo glashönan. De måste ha funnit nåd för hans
kritiska ögon, ty hela ansigtet sken af belåtenhet.

Men hvarför i all verlden passade inte hans hustru
på maten?

Den ena minuten efter: den andra förflöt, utan att
hon hördes af.

Han började blifva ond och skulle just föra handen
till ringklockan, då dörren till gula kabinettet slogs upp,
och konsulinnan trädde in.

Det var en liten dam på tjugo år med kraftig barm
och präktiga höfter.

Det stora rurida hufvudet satt djerft tillbakalutadt
på den korta halsen, hvars nacksena tycktes afskuren.
Näsan var liten och trubbig med näsborrarne så starkt
utvidgade, att den tjocka öfverläppen drogs upp, lem-
nande de ojemna, maskätna tänderna obetäckta. Ögo-
nen voro blå, smala och beskuggade af långa, svarta
ögonfransar.

Håret, kastanjebrunt, föll Mramtill i en tjock lugg
ner öfver den: höga pannan, döljande de utstående tin-
ningarne, och var i nacken uppfästadt med en vårdslös knut.

Hon bar en morgonrock af ljusrödt siden, öfversål-
ladt med crémefärgade spetsar, men det dyrbara tyget
var nerfläckadt, och spetsarne hängde på flera ställen i
trasor. 5

— God morgon, min engel, sade konsuln och grep
om hennes lilla knubbiga, froströda hand.

Men hon drog den häftigt undan och besvarade ej
hans helsning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1885/0744.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free