Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Guldägget, som glashönan värpte, novell af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
714
har ju tydligt sagt ifrån, att kaffet skall stå inne på fru-
kostbordet.
— Men konsuln har förbjudit mej att ta in kaffet
förr än han satt sej. till. bords, sade pigan: Ingen kan
tjena två herrar:
Dermed gick hon och smälde dörren igen efter sig.
På konsulinnans läppar låg en fråga:
— Hvem skall befalla — du eller jag?
Men hon hejdade sig och utbrast i stället:
— Det är bra vackra sedlar Skånebanken har, min
gubbe lille!
— Hm /— ja — hm, mycket vackra, sade konsuln
och slog upp en kopp kaffe.
— Men — det var en gräslig lukt af tjära! utbrast
frun och ryckte på näsborrarne — hvar kommer den ifrån?
— Hm — vet inte, mumtlade konsuln och undvek
hennes blick, hm — vet inte, hm — när tänker du köpa
den der kappan?
-—- Strax!
— Strax? Men hufvudvärken?
— Ah, den har gett med sig — underligt nog!
— Var det inte det jag sa’, utbrast konsuln leende.
Guldägg äro ett universalmedel, som hjelper för alla
sjukdomar — både inbillade och verkliga — både and-
liga och kroppsliga. Han tömde koppen i små klunkar.
— Är du nu färdig? sporde konsulinnan, när han
Satte den från;:sig.
— Ja, nu är jag belassen, som tysken säger, utbrast
konsuln och reste sig från bordet.
Han knäpte ihop händerna öfver den trinda magen,
lyfte ögonen mot taket, mumlade "några osammanhän-
gande ord och bugade. sig djupt.
— Adjö så länge, sade konsulinnan, som med otå-
lighet afvaktat den der ceremoniens slut, gaf honom
en slängkyss och dansade ut ur matsalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
