Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Guldägget, som glashönan värpte, novell af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Konsuln vaggade bort till pianot och sjönk ner på
den lilla pianostolen, hvilken gnisslade under tyngden.
Sedan de hvita, vackra fingrarne glidit ett par slag
öfver tangenterna, framlockande några vemodsfulla
ackorder, harklade han sig, och höjande den trånsjuka
blicken mot taflan på väggen — en illa gloende bull-
dogg — stämde han upp med en sprucken, starkt vib-
rerande tenor:
Ich weiss nicht, was soll es bedeuten,
Dass ich so traurig bin;
Ein Märchen aus alten Zeiten,
Das kommt mir nicht aus dem Sinn.
Dörren till serveringsrummet knarrade:
Han gjorde ett uppehåll för att hemta andan, och
medan fingrarne fortforo att glida öfver tangenterna,
vände han hufvudet åt sidan.
Det vat hata Anna, som: korn in. för att iduka af
Han nickade småleende åt henne och klipte med
ögonen.
Men så riktades de åter trånsjukt mot bulldoggen,
och så följde den andra versen:
»Die Luft ist kähl-und es dunkelt,
Und ruhig fliesst der Rhein;
Der Gipfel des Berges funkelt
Im Abendsonnenschein.»
Kratsch! Konsuln flög med ett lätt anskri upp från
stolen.
På golfvet låg hela kaffeservisen i spillror.
— Åh, Jösses, en så’n olycka, mumlade pigan och
började gråta.
— Gråt inte, mitt barn, sade konsuln vänligt —
det var ju inte så farligt.
— Det säger herrn -— men hva’ ska! väl frun säga?
— Hm — du kan ju säga, att det var jag, hm,
som välte ner den, hm — så slipper du förargelse.
TR TSE WRITE — se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
