Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Guldägget, som glashönan värpte, novell af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJ
Jo, jag tackar jag, sade den gamla damen och
nickade med hufvudet. Fint skall det vara, kosta hvad
det vill.
— När sämre folk. kommer: bra: till det, så bli de
alltid så öfverflödiga, skrek konsulinnan.
— Hvad var henneå far? sporde den gamla damen.
— Bara en simpel vaktmästare! utbrast konsulin-
nan och frynte på näsan, och när han dog, stod hustrun
på bar backe med fem ungar.
Som ficka fick fru Kihlberg både skura och tvätta
och spinna och väfva, och sommar ut och sommar in
gick hon med en gammal kofta, som jag skänkte henne.
Men nu hvarken spinner eller väfver hon utan lig-
ger och drar sig till klockan tolf — och likväl är hon
finare än liljorna på marken.
— Högmod går för fall! sade den gamla damen,
lade bort strumpan och tog sig en annan i högen af
barnstrumpor, som betäckte soffan.
Konsul Kihlberg och hans fru promenerade emel-
lertid Storgatan fram.
Luften var qvalmig, och det mulnade starkt.
Svalorna snuddade nästan vid gatstenarne med sina
långa vingar. ;
— Vi få "åska, sade konsuln, då de hunnit främ till
Norreport.
— Tror du, sade konsulinnan och betraktade de
blåsvarta molnmassor, som hängde öfver hufvudet på
dem: – Låt oss vända.
De gjorde helt om.
Regnet började falla i stora droppar.
— Åh, min kappa blir förstörd, jemrade’ sig kon-
sulinnan. Vi ha inga paraplyer med oss och hinna inte
hem.
— Låt oss gå in på kaféet så länge.
— Ja, låt oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
