Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
att skaffa tillräckligt med spadar och hackor för ätt använ-
das vid Tennessee, så anhöll han att få sig tillsändt tungt
artilleri med Cumberland. Så pågick det, ända intill dess
att fästet fallit, och sjelfva den dag, då det utrymdes, telegra-
ferade Hallecks stabschef, som ej ännu hört nyheten, till Grant
»att ej vara för brådstörtad»>.
Men det var just under det att striden vid Fort Donel-
son pågick allra ifrigast, som han utförde sin första stora
bedrift i fältherrekonst. Han hade dragit sig undan och
höll just på att råädslå med den, som förde öfverbefälet öfver
båtarne, när fienden, som var -kringränd och modfäld, beslöt
sig för att slå sig genom de federala linierna. Före dag-
bräckningen hade de hunnit att utföra sin plan och vände
nu hela sin styrka mot Grants höger. På båda sidor käm-
pades hårdt, men den federala hären kastades mera än en
mile tillbaka. Grant infann sig på stridsplatsen just i det
ögonblick, då ställningen nått denna punkt. Här fann han
sitt eget folk, som ännu ej återhemtat sig efter striden,
hårdnackadt dragande sig tillbaka, under det att fienden,
som i visst afseende nått sitt mål, likväl ej lyckats att bryta
sig fullständigt igenom. Ingen tänkte på att förfölja dem,
som drogo sig tillbaka, och striden var skenbarligen afdomnad
men ej ändad. De unga trupperna, som voro helt upprörda,
förklarade likväl, att fienden kommit i striden med fulla ran-
soner i renslarne, och att detta innebar, att den hade en
flera dagars strid i sinnet. Grant uppfattade med ens, hvad
denna omständighet kunde betyda. >»Äro deras renslar fylda?»
frågade han. »I sådant fall tänka de att slå sig igenom.
De hafva ej någon tanke på att stanna här och slåss med
oss.» Fiendens afsigt låg i ett ögonblick alldeles tydlig för
honom. Deras ställning var förtviflad. Detta var just rätta
ögonblicket, hbelägenheten å båda sidorna var nu lika svår,
för att tillkämpa sig segern i stället för att göra motstånd.
»Hvilkendera parten, som här anfaller först», sade han, »har
största utsigten att vinna, och rebellerna måste vara bra
raska i vändningarne, om de ämna att nedgöra mig.» Han
utfärdade ordre om ett ögonblickligt anfall, som skulle före-
tagas åt venster, der trupperna ditintills ej deltagit i striden,
och innan aftonen var Fort Donelsons öde afgjordt.
General Grant har ofta berättat för mig, att en gång,
under hvarje strid, kommer ett ögonblick, då båda arméerna
äro nära nog eller fullkomligt utmattade och då det synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
