Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
omöjligt för någondera att företaga något vidare. Detta anser
han vara vändpunkten, hvilkendera af dem som först upp-
tager striden på nytt är säker om att vinna. Enligt denna
sin åsigt handlade han icke allenast vid Donelson och Shiloh
utan äfven vid andra upprepade tillfällen. I träffningarne
vid Vicksburg och likaså vid the Wilderness — alltid när
fördelar eller motigheter voro temligen jemlika för de stri-
dande eller kanske "honom särskildt ogynsamma till och med,
i stunder, när så väl hans eget manskap som fiendens var
utmattadt, fann han, att om han ryckte fram i ett dylikt
ögonblick eller höll ut, äfven. då sådant föreföll orimligt, Så
medförde detta segern... Den general eller den soldat, som gör
det, som ingen har väntat sig "eller ens har fordrat af honom,
är just den, som kan vara säker om att gå segrande ur striden.
Att han också besjälades af denna tanke vid Shiloh är
ej svårt att inse. De federala trupperna kastades en gång
under striden tillbaka nästan ända ned till floden. Trupp-
förstärkningarne hade ännu ej hunnit fram, en del af hären
var skingrad och flera tusen man hade tagits tillfånga,
andra, äfven de uppgående till tusental, hade sökt en till-
flykt hos eftertrupperna. I detta kritiska ögonblick ankom
general Buell till slagfältet, han hade ridit på, trupperna i
förväg, och . dessa voro ännu flera miles borta. Detta var
den dagens mest förtviflade ögonblick. Han red fram till
Grant, som befann sig på en punkt helt nära floden, och då
han såg den massa korpar, som slagit sig ned öfver allt,
förmodade han, att allt var förloradt. »Hvilka förberedelser
har ni vidtagit för reträtten, general»? frågade han. Härpå
svarade Grant: »Jag har ej uppgifvit hoppet om att jag
skall kunna slå dem ännu» Den andre återtog: »Men om
det nu skulle bli ni sjelf, som blir den slagne, huru skulle
ni då bära er åt för att få ert folk öfver floden? de transport-
båtar, som finnas här, kunna ej ens rymma tio tusen man.»
»Om det går derhän, att jag måste öfver floden», sade då
Grant, »så är utrymme för tio tusen allt hvad jag behöfver.»
— Hans armé uppgick till trettio tusen man.
General Sherman berättar också om denna dag, då
Grant omkring klockan fyra var vid hans front och gaf,
oafsedt den förtviflade striden och alla de motgångar, han
måst utstå, ordre om att striden ändå skulle upptagas nästa
morgon igen. Buells förtrupper hade dock ej öfvergått Ten-
nessee ännu, då han gaf denna ordre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
