Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
745
Om Donelson, Belmont och Shiloh gifva ett begrepp
om den oförvägenhet, han utvecklade vid sina angrepp, liksom
ock om hans fasta beslutsamhet och hans snabba uppfatt-
ning m. f af de grunddrag, hvilka vi ofvan framhöllo såsom
karakteristiska för Grant, då han var midt uppe i striden,
så var det Vicksburg och Chattanooga, som bragte hans
strategiska förmåga och hans skaplynnes rent militära egen-
skaper i full utvec kling.
Den långa följd af försök, som han företog mot Vicks-
burg både från norr och vester, äro helt visst klara bevis
på fältherrens uthålliga beslutsamhet och outtömliga upp-
finningsförmåga. Detta amfibiska fälttåg, som han verk-
stälde genom vikar, kärr och kanaler, huru han lät gräfva
diken och nedbryta bankar, huru trupperna fördes på trånga
bogserbåtar genom oregelbundna rännilar, eller nattetid fingo
marschera med tända ljus öfver den vassbevuxna stranden,
och huru transportbåtarne fördes tätt under Vicksburgs bat-
terier — allt detta bildar en hjeltedikt, som i färgrikedom
och spännande tilldragelser vore Homeri penna värdig; att
alla dessa hans bemödanden skulle krönas med framgång
var dock något, som Grant sjelf aldrig vågade hoppas. Han
afvaktade blott, att vattnet till slut en gång skulle sjunka
under alla dessa månader, så att han skullö. bli i:stånd ratt
använda sina trupper mot Vicksburg ifrån den södra sidan.
Och härmed var det fälttåg börjadt, som på en gång stälde
honom i härförarnes främsta led. Den djerfhet, som förmådde
honom att intränga i fiendens land och att, med blott trettio
tusen man med sig, afskära sig all förbindelse med sin bas,
då han dertill ej var försedd med mera proviant än rationer
för trenne fågie, — under det en armé, långt större än
hans. egen, stod mellan honom och hans förråd, — har endast
en enda gång, omiens någonsin, funnit sitt motstycke i våra
dagars historia; och derjemte kan man säga, att de strate-
giska rörelser, genom hvilka han afskar sina motståndare
all förbindelse med hvarandra och dref den ene österut för
att få honom att ensam anfalla sig, hvarefter han sjelf vände
sig vesterut och nedgjorde den "andre — i det han öfver-
raskade, narrade, vilseledde och öfverlistade fienden genom
att först fördela och derefter sammandraga sin egen styrka
och slutligen-lyckligen åvägabragte det nederlag, som på en
gång öfverlemnade i hans band det största antal fångar och
den största. krigsmaterial, som det någonsin, så vidt man
NE RE Sa Se TO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
