Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Moderna verldsförbättrare. Henry George, af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
sträfva till att växa betydligt snabbare än den motsvarande
mängder lifsförnödenheter, hvaraf nöd och elände med nödvän-
dighet skulle resultera. Denna lek med siffror, detta försök att
gifva exakt uttryck åt förhållanden, som det är nästan omöjligt
att annat än tillnärmelsevis kunna beräkna, hånar G. Han
uttrycker derför sitt gränslösaste- förakt, ty dessa satser uttrycka
rakt ingenting. De så väl yttre som inre förhållanden, som
modifiera tillväxten af menniskoslägtets antal, äro så mångfaldiga
och så kraftiga, att man icke kan tala ens om någon tendens
hos befolkningen att tillväxa i geometrisk progression. Han
frågar, hvarför vissa slägter gå under, hvarför vissa store mäns
afkomlingar, som aldrig saknat underhållsmedel; och der således
den förökande kraften fritt kunnat verka, endast uppgå till ett
relativt fåtal. Man har, säger han, lika litet skäl att frukta, det
menniskoslägtet skall tillväxa lika snabbt i antal under en hel
period som i början af ett folks tillvaro, som Adam behöfde
frukta, det hans barn skulle blifva oändligt större än han sjelf,
på den grund att dess vigt fördubblades under de första veckorna.
Dock qvarstår ännu frågan, huruvida det är bristen på un-
derhållsmedel, som åstadkommer fattigdomen, och der ligger
Malthusianismens kärnpunkt; detta försök att i siffror uttrycka
de olika graderna tillväxt af näringsmedel och folkmängd, är
det kanske icke många af Malthus” ifrigaste anhängare, som för-
svara. Som bevis mot den satsen, att fattigdomen beror på öf-
verbefolkning, att den med nödvändighet åtföljer en stigande
folkmängd, anför G. det faktum, att den samlade förmögenheten
är störst 1 de länder, der befolkningen är tätast. Allt tyder
derpå. Hvar är det, som vi finna stora, präktiga palats, dyr-
bara taflor och konstverk, präktiga ekipager, storartade anlägg-
ningar af alla slag? Det är i de tätast befolkade länderna. Och,
säger G., vi skola alltid erinra oss, att förmögenhet under en
form utgör till möjligheten förmögenhet under en annan. Det ar-
bete, som åtgick till att skapa lyxartiklarne, kunde lika väl an-
vändts till anskaffande af förnödenheter, afsedda för en lägre
satt medelkonsumtion, och vi finna alltid de mest storartade för-
mögenheterna samlade just der det finnes mycket folk. Det är
svårt att förstå, hvarför de stora rikedomarna hopas på sådana
punkter, der vilkoren för all produktion skulle vara de mest
ogynsamma. Gent emot John Stuart Mill påstår G., det under
alla förhållanden ett större antal menniskor har lättare att skaffa
sig uppehälle och tillfredsställa alla kraf än ett mindre, ty för-
delarna af samverkan växer, menar han, i och med folkmängden.
a OR Ar a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
