Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Moderna verldsförbättrare. Henry George, af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
i författarens tanke alldeles oerhörd. Mycken duglig arbetskraft,
som nu går till spillo i brist på sysselsättning, skulle tillvara-
tagas. Det vore lättare att belöna och uppmuntra uppfinnings-
förmågan och den andliga öfverlägsenheten, då staten hade att
förfoga öfver så betydliga tillgångar. Den mindre begåfvade
skulle se sina ansträngningar krönas med en lön, som svarade
mot dem, och hans energi behöfde icke krossas af de motgångar,
som han röner, genom att se en betydligare del’af sitt arbetes
resultat gå sig ur händerna. Och framför allt — rikedomen
skulle icke längre kunna blifva så oerhörd. Det vore icke
längre möjligt att skaffa sig mångdubbelt så stora inkomster
som man behöfde, och, menar G., ingen skulle heller önska
det. — Ty, säger han, menniskan är icke ursprungligen en
varelse, som törstar efter öfverflöd; hennes begär är icke omätt-
ligt. Det är fruktan för brist, som skapar de stora rikedomarna.
En hvar fruktar under närvarande förhållanden fattigdomen som
ett spöke, och denna fruktan är så stark, att en menniskas hela
själ kan under hennes kraftigaste tid endast och allenast uppgå
i denna enda sträfvan att skaffa rikedom, som betryggar hennes
ställning. Och om hon tidigt når sitt mål att vara burgen, så
är hon vanligen icke nöjd, utan sträfvar efter mera — dels till
följd af den riktning, som hennes hela sträfvan en gång fått,
dels till följd af den stora makt och det oerhörda sociala anse-
ende, som rikedom medför. Då alla menniskor frukta fattig-
domen; måste också alla, eller de flesta, högt akta rikedomen,
och med denna följer derför en maktställning, som betalar
en hersklysten natur det arbete, som hopandet af rikedom
på rikedom kostar. Men, menar G., om denna fruktan för fat-
tigdom kunde försvinna, så skulle också menniskor hellre njuta
en trygg, mindre ansträngd tillvaro, än lefva i en öfveransträn-
gande jagt efter ett lifvets öfverflöd, som ingen behöfver. Denna
moraliska lyftning sätter förf. högst af alla de fördelar, som
upphäfvandet af privateganderätten till jorden skulle medföra.
Innan jag slutar detta referat af arbetets hufvudinnehåll,
vill jag med några ord beröra innehållet i de båda sista afdel-
ningarna, som af förf. nämnas: Lagen för det menskliga framåt-
skridandet och det individuella lifvets problem.
Såsom förut "har påpekats, hatar förf. med hela sin själ den
åsigten, att allt lidande skulle vara en naturnödvändighet. Han
är en optimist från början till slut, och med orubblig öfver-
tygelse fasthåller han sin åsigt, att menniskan skulle kunna
hafva ett himmelrike -på jorden, om. icke "de dåliga sociala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
