Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Moderna verldsförbättrare. Henry George, af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TR Ota
institutionerna vore. Ja, han tror, att menniskans ondska mest
utvecklats derigenom. Han anfaller skarpt den gängse åsigten
om den fortsatta kampen för tillvaron, hvarigenom de för exi-
stenskampen mest lämpliga individerna bibehållas och fortplantas,
något, som han absolut förnekar. Vidare förnekar han ärftlighetens
mera afgörande betydelse för menniskoslägtets utveckling. Ja,
han anser rent af, att menniskoslägtet öfver hufvud taget. alls
icke utvecklats, utan tror, det råmaterialet menniska, om jag
så får uttrycka mig, är ungefär det samma på alla stadier; om
en kines uppföddes under europeiska förhållanden, utan att han
sjelf eller hans omgifning hade en aning om, att han vore af
främmande säd, skulle han fullt lämpas efter de bestående för-
hållandena, och man skulle aldrig märka, att han hörde till ett
folk med stillastående kultur. På sammå sätt med en europé
eller amerikanare, om han under liknande förhållanden satts in
i det kinesiska samhället. Att en ras utvecklats till högre full-
komligheter, hvilka genom ärftligheten konstituerats, tror han
absolut icke på, och allt hvad som gjorts för att just uppvisa
ärftlighetens makt, synes vara honom absolut obekant. Det är
milieuns inverkan, som för honom spelade hufvudrollen. Lik-
som man icke vid ett menniskolifs första början kan på den
sig delande cellen urskilja, hvad slags djur derur skall utveckla
sig, utan den milieu, 1 hvilken dess utveckling försiggår, helt och
och hållet synes bestämma dess kommande gestalt, likaså, menar
G., är det den omgifvande milieuen, som bestämmer hvad det
menniskolif, som blifvit födt, skall blifva till. »Hur föga af
våra kunskaper, af vår lefnadsställning till och med af karak-
teren hos de. bästa: ibland oss: få vi helt och hållet tillskrifva
oss sjelfva, huru mycket de inflytanden, som bildat oss! Huru
litet förmår ärftligheten i jemförelse med de yttre förhållandena!»
G. ser icke det sammanhang, som verkligen finnes mellan individen
och rasen, och då han omtalar den utvecklingslära, som mycket
framhåller ärftlighetens betydelse, tyckes han glömma, att denna
teori icke allenast talar om den organiserade erfarenheten, som
yttrar sig i kropps- och själsmodiftkationen, utan äfven om en
samlad fond af erfarenhet, som kommer den senare födde in-
dividen genom- meddelande till del, och som kan tjena honom
till rättelse och varning i det lif, han lefver.
Den slutsats, han kommer till, är, synes mig, fullt riktig
och den kan man vara med om utan att förneka den på ärft-
lighet grundade utvecklingen af menniskoslägtet: hvarje samhälle,
som mera utvecklats, släpar med sig en massa sociala former, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
