Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Kgl. akademien för de fria konsterna i kampen för tillvaron, af P. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
765
Kongl. akademien för de fria konsterna har i år firat en
jubelfest, dock utan något synnerligt jubel. Att denna fest
skulle firas var en så godt som nödvändig följd af den starka
jubileumtendens, som numera begynner blifva ett integrerande
drag i vårt samhällslif; det skulle anses snart sagdt som ett
sjelfmord, om en institution läte ett tillfälle till någon slags
sekularfest gå sig ur händerna. Hade det ej varit för detta
förhållandes skull är det knappast sannolikt, att akademien brytt
sig om att med pomp och ståt fira sin hundrafemtionde födelse-
dag. Ty det är som bekant i regeln allenast de lifskraftiga
gamla, som gerna erinra sig sin ålder.
K. akademien för de fria konsterna var sannolikt icke
mycket lifskraftig, när dess jubelår ingick. Åtminstone hade
den under snart ett decennium gjort sig lifvet så beqvämt som
möjligt, i det den fullständigt afhållit sig från det, visserligen
ansträngande, men också mycket gagnande värfvet att medels
anordnande af årliga expositioner söka bilda en medelpunkt för
det svenska konstlifvet. Emellertid var det icke obekant,
att denna försummelse — åtminstone betraktades förhållandet
af många som en försummelse — jemte åtskilligt annat hos
många målsmän för svensk konst väckt ett missnöje, som näppe-
ligen på längden skulle nöja sig med att knorra i tysthet.
Tecken till detta missnöje hade också då och då visat sig, men
allmänheten visste ännu icke, vare sig om eller när det skulle
taga sig ett gemensamt uttryck.
Explosionen lät emellertid icke länge vänta på sig. Aka-
demien hade inledt sitt jubelår med löfte att omsider anordna
en konstexposition, och genom kunglig resolution voro de för
aret till inköp af konstverk tillgängliga statsmedlen för denna
exposition reserverade, så att de endast kunde användas till
inköp af derstädes utstälda konstverk. Man kunde sålunda anse
allting vara väl bestäldt, och de funnos nog som så tyckte,
men desse blefvo på ett föga angenämt sätt störde i sin lugna
tillvaro, när det stora angreppet på akademien kom, under for-
men af de 86 konstnärernas bekanta skrifvelse.
Denna skrifvelse var, har det sagts, en krigsförklaring. Vi
skulle emellertid tro, att detta ej är alldeles riktigt. Om oppo-
nenterna (för korthetens skull må detta uttryck, hvars betydelse
är väl känd, begagnas) velat utan vidare förklara krig, hade de
väl icke gått tillväga som de gjorde. Nu begärde de af aka-
demien tillsättandet af en komité, hälften af akademien, hälften
af opponenterna, hvilken komité skulle uppgöra förslag till aka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
