Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Kgl. akademien för de fria konsterna i kampen för tillvaron, af P. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SV
ER SEAT AE TR LE TA TA TT AE rr
766
demiens omorganisation. Till sin anhållan härom fogade de en
promemoria med reformförslag, för att af denna blifvande komité
pröfvas. Här förelåg alltså intet yrkande på, att just dessa för-
slag skulle godkännas, endast en begäran att de skulle tagas i
öfvervägande. Men, om opponenterna velat utfärda en krigs-
förklaring, då hade de naturligen endast behöft ingifva denna
promemoria och förklara: »vi fordra, att akademien omorganiserar
sig på detta och intet annat sätt» Detta hade varit att yrka,
det akademien skulle gifva sig på nåd och onåd, på en sådan
begäran hade aldrig ett jakande svar kunnat väntas, detta hade
alltså varit en krigsförklaring. Men så gingo opponenterna icke
till väga. De framstälde ej utan vidare ett ultimatum, utan de
framstälde ett förslag om samverkan, och det kunde svårligen
vara deras fel, om man på många håll gjorde sitt bästa att få
detta förslag betraktadt som en krigsförklaring.
Det var pressen som genast — dock endast delvis -— tol-
kade det så. Det var pressen som, säkert i de mot akademien
allra välvilligaste afsigter, gaf den det icke synnerligen goda
rådet att lemna opponenternas framställning utan afseende. För
att motivera detta råd begagnade man i regeln den utvägen att
haka sig fast, icke vid hufvudsaken — tillsättandet af en komité
för att göra förslag till akademiens omorganisation — utan vid
en bisak, den ofvannämnda promemorian. Man sökte gifva saken
det skenet, att opponenterna yrkat på, att just denna promemo-
ria skulle följas, hvilket opponenterna såsom redan sagdt är all-
deles icke hade gjort. Och när denna taktik icke befans fyllest-
görande, hittade man på den ännu fyndigare utvägen att taga
samtliga opponenter för hufvudet på grund af ett par utaf herr
Ernst Josephson i Dagens Nyheter införde artiklar i konstfrågan,
med hvilka opponenterna veterligen aldrig hade gjort sig solidariska.
Akademien, som måhända från början icke varit alldeles
obenägen att träffa en öfverenskommelse med opponenterna,
kände sig antagligen stärkt i sina positioner genom att erhålla
ett så stort antal frivillige förespråkare. Med sådana bunds-
förvandter vore det måhända icke allt för vågadt att anse skrif-
velsen för en krigsförklaring. En sak fans här emellertid att
taga i betraktande. Den bekanta »Parisutställningeu» i Blanchs
salong, der utställarne samtlige voro opponenter, hotade synbar-
ligen att, genom det intresse och det bifall, hvarmed den af
allmänheten omfattädes, mäktigt bidraga att åt oppositionen för-
värfva den popularitet, som akademiens devouerade tidnings-
organ ifrigt sträfvat att beröfva densamma. Akademien behöfde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
