Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Kgl. akademien för de fria konsterna i kampen för tillvaron, af P. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
ändradt. De vände sig emellertid först med - sin anhållan till
oriktig myndighet, och gåfvo derigenom sina ovänner ännu ett
tillfälle att fröjdas åt och beskärma sig öfver deras bristande
formkännedom. Men denna fröjd blef icke särdeles lång, ty
snart funno opponenterna det enklast att utan onödiga omvägar
vända sig direkt till kunglig majestät, och de inlemnade genom
sina ombud underdåniga ansökningar, dels om tillsättande af en
komité för akademiens omorganisation, dels om att deras utställ-
ning i fråga om inköp för statens räkning måtte likställas med
akademiens: På denna senare anhållan torde man i allmänhet vän-
tat sig ett bifallande svar — åtminstone för så vidt man ansåg det
riktigast, att statsanslaget användes för att inköpa så goda konst-
verk, som möjligen kunde erhållas. Men statens inköpsnämnd
— hufvudsakligen bestående af ledamöter af akademien —
fick i uppdrag att lemna utlåtande öfver ansökningen och af-
styrkte den på synnerligen kuriösa skäl... Vi skola ej ingå på
någon närmare granskning af dessa skäl (en utförlig sådan kan
den, som så önskar, finna i Stockholms Dagblad :för d. 8 Augusti);
vi skola endast erinra, att nämnden alldeles icke syntes fästa
afseende — i allt fall ej hufvudsakligt afseende — vid hurudant
statens inköp blefve. Det var, som om nämnden ansett, att
opponenterna ej fingo annat än ett rättvist straff, när anslaget
undandrogs dem; att detta straff äfven kunde komma att drabba
den alldeles oskyldige köparen-staten, var” en småsak, som
nämnden icke befattade sig med. Den tröstade emellertid oppo-
nenterna med, att om någon del af anslaget blefve öfver, så
kunde denna möjligtvis komma dem till godo.
Konstakademien, talrikt företrädd som den var:i statens
inköpsnämnd, hade alltså onekligen gjort sitt allra bästa för
att der bevaka sina egna intressen och hindra fienden att vinna
några fördelar. Men. det var icke allenast der, den arbetat.
Den hade, som naturligt var, lifligt ansträngt sig för att åt sin
utställning förvärfva konstnärer, hvilkas berömmelse och för-
måga vore egnade att ännu en gång sprida glans öfver hvad
som akademien, af dess medalj att döma, i devouerad rojalism
synes anse såsom Fredrik den förstes skapelse. Resultatet af
dessa ansträngningar var delvis egendomligt nog. Det synes
förunderligt, att den icke först och främst lyckades förmå
sina egna professorer att vid oppositionen lysa -genom något
annat än sin frånvaro. Hj talrikare, än aqvarellkonstens idkare
— i synnerhet de mera framstående. — syntes komma att
representeras, var det tvifvelsutan föga gagneligt för åkademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
