Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Kgl. akademien för de fria konsterna i kampen för tillvaron, af P. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RTR
770
att i sin katalog sakna Gellerstedts namn. Och ehuru man
lyckades anskaffa tvenne af Wahlbergs landskap, hade det väl
icke varit annat än i sin ordning, om Holm äfven i någon annan
egenskap än kommissarie medverkat. Men egendomligast af allt
var det, att bland de utställande sakna Kronberg. Det var icke
länge sedan han, under de för akademien kritiska förhållandena,
derstädes mottagit professorsvärdigheten, och antagligen hade aka-
mien förmodat, att han nu skulle vara beredd att visa någon
erkänsla för den ära, akademien åt honom förlänat, antagligen
önskade man intet högre än att få sätta någon duk af vår en-
ligt mångas mening förnämste målare på jubelexpositionen. Men
deraf blef intet. Den nye professorn lät bedja sig förgäfves,
sannolikt till mycken bedröfvelse för sina nya bundsförvandter.
Om akademien alltså ej af sina egna tromän vann all den
hjelp, som kunde varit att önska, så hade den något bättre tur
bland motpartiet, der man synes hafva arbetat med den träg-
naste flit på att göra proselyter. -»Det varder mer glädje i aka-
demien öfver en opponent, som sig omvänder och bättrar, än
öfver sju som allaredan akademiske äro», skulle man kunna säga
om flere bland de till akademiens utställning värfvade oppo-
nenter, först och främst om Fagerlin, hvars holländska interiör,
af den akademiskt välsinnade kritiken förliknad både vid Meis-
sonnier och de gamle holländske mästarne, säkerligen beredde
akademien en ogemen fägnad. Det var nog också med stor
fröjd man såg sig i stånd att med benäget biträde pressa den
populäre Törnå till deltagande i expositionen. Huru angelägen
man var att förvärfva affälliga opponenter framgår dock allra bäst
af förhållandet med Krumlinde, som verkligen tidigt på våren,
långt innan schismen inträdde, anmält en tafla till expositionen,
men på grund af det sedan inträdda krigstillståndet ansåg sig
förpligtad att ej insända densamma, och detta oaktadt fann
sin tafla, af hvilken akademien förmodligen aldrig sett minsta
skymt, figurera i katalogen. På grund häraf blef han, jemte
en annan, utsatt för ett anfall af opponentkommissarierna, hvil-
ket desse, upplyste om verkliga förhållandet, genast afbådo.
Men det var icke nog med att värfva lefvande opponenter,
äfven med de döde ansåg man sig böra göra ett försök. Teo-
logien konstaterar möjligheten af en omvändelse i dödsstunden,
akademien har gått ett steg längre och ansett en omvändelse
efter. döden icke alldeles otänkbar. Föremålen, att icke säga
offren, för dess fromma nitälskan voro Carlsson och Skånberg.
Att den förre snarare är att räkna till opponenter än akademi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
