Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Literära ströftåg i Paris och London, af »Dagens Krönikas» utgifvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
786
För min del hade jag den turen att icke behöfva vänta
mer än tio dagar, och då kom - plakatet med sjelfva lord Salis-
burys namn. För öfrigt hade jag mycket nöjsamt under vänt-
ningstiden i sällskap med en medarbetarinna i Dagens Krönika,
Helen Zimrnern, en liten förtjusande Miss, alls icke blåstrumpe-
aktig, och med Edmund Gosse, hvilken var korrespondent från
London, på den tiden Ny Il. Tidning utgafs af dr Wieselgren.
Josse är numera professor i Cambridge men bor qvar i London:
Detta i förbigående nämdt. I Paris voro väntans dagar
icke mer än tvänne, och efter jag kom att nyss nämna i hvad
sällskap jag dvaldes under min förbidan i London, så kan jag
ju också få omtala en bekantskap från Paris — Max Nordau.
Då jag trädde in till honom, kom jag besynnerligt nog
att tänka på en hvithårig och rödlätt Upsalaprofessor, och det
var riktigt med ett slags tentamenskänsla, som jag såg en liten
jovialisk figur träda ut från ett inre rum och välkomna -mig.
Jag vet inte egentligen hvad jag var rädd för, ty nog var Kon-
ventionela samhällslögner m. m. qvicka och skarpa böcker; men
inte ville jag precis svärja på deras innehåll och behöfde derför
inte heller känna någon så outgrundelig respekt för författaren.
Men sanningen är dock, att jag nästan väntade att han,
redan innan jag hunnit sätta mig i soffan, skulle säga till mig,
liksom min Upsalaprofessor i verlden: Hvad förstår herrn med
praktisk filosofi, och att han derefter skulle göra liksom Minch-
hausen med vargen: vända ut och in på mig.
I stället frågade han emellertid mycket vänligt: Hur
länge stannar m 1 Paris, Monsieur. — Så länge, svarade jag,
tills jag får ert löfte, Monsieur, om en originalartikel till Dagens
Krönika.
Detta tyckte han visst icke var illa svaradt, ty han blef
nu mycket meddelsam och utvecklade bl. a. en ny teori rörande
brottslingar, af en italienare vid namn Lambroso, om jag min-
nes rätt. Italienarens bok var ett digert arbete med många
illustrationer. Max -Nordau visade mig det och redogjorde för
dess hufvudinnehåll, hvilket tycktes mig helt och hållet för-
neka all slags ansvarighet och låta brotten bero på medfödda
anlag och fysiska organ. Man kan inte säga till en brottsling
— yttrade Max Nordau bland annat — Du gör orätt, ty han
rår inte sjelf för hvad han gör — men vi hafva rätt att, för
vårt eget skydd, knipsa nacken af honom!
Då jag hörde denna teori utvecklas, kom jag att tänka
Jag , Jag
på hvad en humoristisk författare en gång yttrat med anledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
