Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Den uppgående stjernan. Några drag ur Christine Nilssons ungdom, af Frithiof Cronhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
och hurtighet, äfvensom med samma renhet i intonationen, som
utmärkte sången, och skada vore det, om hon ej finge tillfälle
att odla detta intressanta instrument.»
Strax efter konserten tillkännagaf Berwald i tidningarne,
att inkomsten tillfölle den unga sångerskan, utom en mindre
del, som lemnades till hennes obemedlade föräldrar. Tilläggas
må, att dessa sålunda undfingo 100 rdr »för att köpa sig ett
par kor».
Härtill inskränkte sig dock icke, såsom man öfverallt sett
uppgifvas, Kristina Nilssons debut i Stockholm.
Ännu en gång lät hon nemligen samma år höra sig för
hufvudstadspubliken: det var den 24 april s. å. på en af pia-
nisten Hilda Thegerström föranstaltad musikalisk soaré i nyss-
nämda konsertlokal. Hon sjöng då: »Tårarnes lof» af Schu-
bert, en ariett: >»Blomman» af Berwald, »Jag vet ej hvarför jag
sjunger» af Taubert, »Je suis la Bayadöre» af Bochsa och
Värendsvisan samt spelade till sist ett Potpourri för violin.
Bauck anmärkte, att åtskilliga af sångstyckena voro väl
svåra för henne, samt ville nu på fullt allvar göra henne till
violinist: - »Hennes violinspel är vida intressantare och utgör
ett fält, der hon rör sig med långt mera lust, frihet och vana.
Hennes anlag för violinen äro omisskänneliga och förtjena lika-
ledes en allvarsammare odling, den vi önska ej längre måtte
vägras denna lofvande natur.» Violinist blef dock Kristina
Nilsson aldrig!
Ett par dagar derefter gaf Hilda Thegerström en konsert
i Upsala. Kristina följde med och biträdde då med samma
nummer, med undantag af att Schubertska romansen vär utbytt
mot något ännu mera storståtligt: kavatinan ur »Robert» Re-
censionen i Upsala-Posten, antagligen af J. A. Josephssons
hand, andades mycken skärpa och tycktes, med afseende å den
lilla sångerskans repertoar, gå i samma riktning som Baucks
uttalanden här ofvan.
Genom sin gynnarinnas, friherrinnan Leuhusens bemö-
danden hade emellertid Kristina Nilsson af Tornérhjelm er-
hållit medel att i Paris fortsätta sina studier. Men efter ’ett
års förlopp tröto medlen, och hon var nära att få anträda
atertåget, då konung Carl XV, som förut hört benne, erbjöd
sig att bekosta hennes fortfarande vistande i Paris, ehuru man
drog i betänkande att utan vidare begagna sig af det ädla och
frikostiga anbudet. »Låt det icke bekymra er», sade en konst-
vän i Göteborg, grosshandlaren Rudolf Koch, »jag skall draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
