Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Den uppgående stjernan. Några drag ur Christine Nilssons ungdom, af Frithiof Cronhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDNER ESSER IEA ARR FASER FIER FS
796
Och nu jag rädes icke mer;
Ty Han, som goda gåfvor ger,
Väl stämmer menskors hjertan så,
Att de min sång uppmuntra må.
Flyg då tonens dufva, flyg
Och till goda hjertan smyg;
Ack, måhända finner du
Många sådana ännu.
Musiken ifrån späda dar
Min fröjd, min tröst, mitt sällskap var,
Och till dess gudastämma jag
Skall lyssna till min sista dag.»
I följande nummer slog hon sitt auditorium med häpnad
genom att sjunga sådana saker som en aria ur »Figaros bröllop»
(på tyska) och Kavatinan ur »Robert> (på franska). Dessutom
gaf hon romansen och rondoletten ur Berwalds operett »Jag går
1 kloster» (ett af Jenny Linds favoritnummer) samt folkvisan
»I Sverige der ligger en skogig trakt» En liten surpris, som
tycktes mycket roa publiken, hade nu anordnats utom programet.
Applåderna efter konsertmästaren Meyers violinsolo besvarades
nemligen dermed, att — lilla Kristina framträdde med sin violin
och spelade ett stycke. Publiken var välvillig, tidningskritiken
likaså, ehuru man på ett par håll, i följd af något slags anta-
gonism mot Berwald, serverade temligen beska utlåtanden.
Allehandas —u— (Wilhelm Bauck) skref bl. a. uppmuntrande:
»Kristina Nilsson, utgången från folket, från allmogen, har en-
dast med ledning af denna underbara instinkt, som ingen konst
förmår gifva, sökt sig en väg in. uti tonernas verld, och sedan
hon med sin friska och naiva musik länge gladt sin okonstlade
omgifning, hafva några konstälskande och välgörande personer,
som upptäckt hennes naturgåfvor, beslutit att låta henne höra
sig offentligt. Hennes uppträdande tyckes afsett att för allmän-
heten framställa arten och vidden af hennes anlag. Dessa måste
ock i hvarje hänseende kallas utmärkta: hon eger en hög sopran
af synnerlig välklang och friskhet, som i sinom tid bör kunna
vinna betydligt i styrka och fullhet. De ojemnheter, som för-
märktes i timbren, skola försvinna genom vokalisöfning och
sedan rösten hunnit stadga sig. Hennes intonation antydde
ett särdeles rent öra. Uti folkvisan röjde hon en ande, som
uppfattar lifligt och i ögonblicket finner ett sant och lefvande
uttryck, och detta är för en blifvande dramatisk sångerska en
oskattbar gåfva. Hennes violinsolo utfördes med mycket lif
RR Os son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
