Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - August Strindbergs »Utopier i verkligheten», anmälda af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Utopler 1 verkligheten.
Fyra berättelser af August Strindberg.
Stockholm. Albert Bonniers förlag.
Hvarje nytt arbete af August Strindberg har beredt öfverraskningar.
Ej nog dermed att denne författare — som med sitt sangviniska lynne
ej alltid ger sig tid att desto nogare pröfva halten af en åsigt, som fun-
nit gensvar hos honom, innan han sjelf gör sig till dess förkunnare —
ofta efter någon besinning har måst uppgifva en gång framstälda
påståenden såsom ohållbara; äfven känslostämningens inslag i diktens
väfnad har hos honom gång på gång skiftat färg, från den ungdoms-
varma hänförelsen i »Mäster Olof till den kalla bitterheten i »Röda
rummet», från den hväsande ilskan i »DBet nya riket» till den öfver alla
betänkligheter höjda uppsluppenheten i »Giftas».
Derför är det utan mycken förvåning man varsnar, att äfven »Uto-
pier i verkligheten» uttalar åsigter, som förut varit främmande för för-
fattaren, och belyser drag hos honom, dem vi förut icke klart kunnat
skönja.
De nya åsigterna i denna: bok finnas ingenstädes i sitt sammanhang
utvecklade; de måste hopsamlas från olika håll och de måste framför
allt läsas mellan raderna. Ty det i chifferskrift skrifna företalet — som,
i förbigående sagdt, genom sin stil lifligt erinrar om Tomas Thorild, det
adertonde århundradets oppositionsman par préférence inom vår literatur
— utsäger icke bokens verkliga grundtankar.
Det nya i boken består i indirekta återtaganden.
Författaren har uppgifvit sin gamla formel: låtom oss kämpa mot
kulturen för naturens rätt! Han säger nu: låtom oss kämpa för kulturen
mot öfverkulturen !
Att här är fråga om mera än omstufvandet af en olycklig fras, blir
sannolikt genom en episod i berättelsen »Ofver molnen». Författaren
omtalar i denna novell upprättandet af »verldens post- och telegrafbyrå»
i. Bern -såsom en historiskt betydelsefull tilldragelse. Efter vissa utta-
landen i »Likt och olikt> att döma, hänförde författaren, på den tid denna
bok skrefs, post, telegraf och dylika anstalter till” hvad han då med oänd-
lig ringaktning benämde kultur; nu erkänner han att dessa inrättningar,
långt ifrån att lägga hämsko på utvecklingen, tvärtom äro för den samma
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
