Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Wilhelm Jordans »Brytningar», anmälda af Gottfr. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
så resas en lika häftig opposition som i våra dagar mot den konventionella
moralen och mera sådant.
Alltså är det, som sagdt, godt, om någon kan försona kristendom
och modern upplysning. Och hvarje försök dertill bör helsas med glädje
af alla den verkliga upplysningens vänner. Derför bör också W. Jordans
bok »Brytningar» mottagas med glädje, ty den är just ett sådant försök:
Jordan anser, att det är kristendomen, som banat väg för veten-
skapen. Redan detta är ett skäl för vetenskapen att icke vilja kristen-
domen till lifs. Kristus, säger Jordan vidare, blef dödad af Judarne.
Men rundt omkring oss ser man honom återuppstånden i den moderna
kulturens bästa frukter. Dock har han icke fått göra sig gällande så
kraftigt som han hort och kunnat. Och till detta äro hans prester och
kyrkor skulden. De ha gjort det omöjligt för många menniskor att
L förstå honom, - derför att de framstält honom i en klädnad af dogmer
| och liknelser, som visserligen begrepos af den tid, som skapade dem,
| men för senare tider äro obegripliga. Rifver man nu bort denna dogm-
b klädnad, så skall man finna en bild, som till och med darwinisten måste
Ö omfatta med kärlek och hylla som gudomlig på samma gång som han
| kan stå fast. vid sin vetenskap.
| Detta är kärnpunkten i Jordans bok: att kristendomen ingen fiende
| är till vetenskapen, så snart kristendomen blifvit löst ur den petrifice-
| ring, i hvilken den kommit genom presternas oförsvarligt usla sätt att
| vårda densamma. Huru detta närmare utvecklas, lemnar jag åt läsaren
| sjelf att taga reda på i Jordans: egen bok. . Läsaren skall icke ångra,
att han personligen gör denna bekantskap. . Först och främst skall han
träffa en intressant och åskådliggörande stil, så att han icke behöfver
anstränga sig för att förstå eljes ganska svåra saker. Hvad beträffar
boken som konstnärlig, lifsskildrande roman, så torde likväl vara mycket
att anmärka, trots det att den bland Tysklands kritici fått namn om sig
att varå ett mönster i detta hänseende.
Högsta konstnärlighet kan naturligtvis endast den objektivt hållna
romanen uppnå. I densamma röra sig personerna fullt sjelfständigt. De
lefva, utan författarens oupphörliga påtryckning, sitt eget lif, tala sina
|. tankar af sig sjelfva 0. s. v. I den subjektivt hållna romanen har författaren
I icke varit tillräckligt konstnär för att skapa dylika personer, utan för
att få fram hvad han vill måste han oupphörligt uppträda, än bakom den
ena, än bakom den andra, och tala genom deras munnar. TI den objek-
tiva romanen är det således lif af verkliga menniskor; i den subjektiva
är det diskussion mellan menniskoliknande figurer.
Nu är Jordans »Brytningar» en dylik subjektiv roman. Dess per-
soner äro icke verkliga menniskor, utan figurer. Dessa figurer låter
författaren röra sig om hvarandra och föra en om menniskolif påminnande
’ tillvaro. Dessa figurer äro mycket ståtliga. Det sätt, på hvilket de
röra sig om hvarandra, är mycket spännande. Dessa figurer äro till
och med så sympatiska, att man skulle önska, att de vore verkliga
menniskor. Men samma intresse, som verkliga personer, förmå de dock
icke tillkämpa sig. Och icke heller verkar boken tendensiöst på samma
sätt och i lika hög grad, som om den vore en verklig lifsskildring. Den
verkar tendensiöst genom sin diskussion, genom att vara en afhandling.
Som en afhandling bör man derför också egentligen betrakta den-
samma. Då är den förträfflig genom sitt utmärkta språk och genom den
ganska stora åskådlighet, som författaren gifvyer de olika meningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
