Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Musikalisk höstrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr sem NYE ORT mr RR
a Ra Vr SES ERE ENG RA s - år
316
är hon mästarinna. En noggrann kritik skulle kunna anmärka på mun-
ställningen, som förträffligt praktisk, ej är lika jemn och vacker som
t. ex. Trebellis eller Artöts. Men skulle man ock kunna anmärka
mycket, mycket mer, hvad betyder det, då man har att göra med en
sångerska, som trots: allt »lyser som en stjerna» tack vare denna säll-
synta trollformel, om hvilken. skalden sjunger:
O föll uti ditt varma hjerta
En gnista af den stråle blott,
Som tänder fröjd, som väcker smärta,
Blef snäillets gudaskänk din lott!
Då detta nedskrifves, har vår kgl. opera-scen ännu icke hunnit med
någon »Haupt und Stats-action». Re sn och intet annat än repriser!
Detta må nu vara godt och väl, då repriserna tolkas så som »Ro-
meo och Julia>, »Mefistofeles», »Trubaduren». Men ledsamma känslor
väcker det — helst då man minnes bättre tider — vid åhörandet af
t. ex. Friskytten eller Den stumma. Den förra af dessa mästerdikter
har af ålder varit hemsökt af debutanter. För några år sedan var den
dock med Pyk, Arnoldson och Willman i särdeles god utrustning, men nu!
Debutant i Anna, debutant i Max och debutant i Kaspar. Dertill en
otillräcklig Agatha och röstfattiga bipersoner! Det tyckes mig verkligen,
att k. teaterdirektionen ej skulle vara allt för skrupulös, om sådana re-
presentationer gåfves till nedsatt pris, liksom EE Edholmska tiden —
riktigt nog — de klassiska sorgespelen. Ger man Weber debutanter
och nybörjare, så församlar man personalens — spent skall jag säga —
minst sköna stämmor åt Auber. Herrar Torslow, Rundberg, YEN
Sellman och Strömberg i all ära, men icke ta de något pris i »bel
canto». Tåt vara att fröknarna Strandberg och Karlsohn (Elvira) begge
absolvera sina skalor och drillar med fermeté, men partiet är tragiskt
och sångerskorna hemma i opéera-comique. Fenella, en rol för en tra-
gedienne, dansas af tvenne dansöser, af hvilka ingendera kan sägas pre-
stera nagot helgjutet trots aktningsvärda försök. Da Gurli Aberg ej mer är
ä prendre, kunde ej Olga Björkegren med sin sydländska apparition och.
uttrycksrika förmåga här vara lämplig?
Dessa begge klena framställningar föra tanken osökt till personalens
beskaffenhet, de nya engagementen och reengagementen. De senare i
synnerhet äro egnade att slå operavännen med häpnad. Ingen utom
vederbörande sjelfva kunna väl begripa hvad gagn operascenen har
af hir Rosén och Grevillius eller fröken Javette, om ej den senare
skall fungera som s. k. sjukbudssångerska, som man tar till i »Faust», då
ERS Margarete är hes, eller i »Bergtagna», då Ingeborg—Grabow in-
sjuknat. Och tror: verkligen teaterstyrelsen, som dock borde vara hemma
i Mefistoroler, att hr Södermans Mefisto, trots anlag o. d., kunnat er-
sätta hr Langes? Och stode det ej i mensklig makt att något reducera
mängden af f. d. röstegare, för att värfva en enda jemte hr Ödman
presentabel tenor?
Sångerskorna vid operan äro många, ganska många. Så ha vi ej
mindre än tre Mignons, tre Neméor (Konung för en dag) och ända till fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
