Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Oda Nielsen, ett teaterminne från Köbenhavn af Edvard Fredin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
Oda Nielsen är i denna stund ett par och tretio ar,
ellef! sal Jag vetricke! omi.det.: varmed afsigt hon;tog
plats, så att ljuset icke skulle falla henne i ansigtet.
Vi voro snart inne i ett lifligt samspråk: vi talade om
Danmarks literatur, om de nyaste partibrytningarna inom
den samma, om Danmarks dramatiska konst, om bröderna
Poulsen, om Algot Lange — »de kan vere stolt over at
ha’e ham til Landsmand; hele Kiöbenhavn beundrer ham»,
— om fru Hennings, om henne sjelf. Från Danmarks dra-
matiska konst öfvergingo vi till Sveriges. För Gustaf Fre-
driksson och Olga Björkegren uttalade hon den djupaste
respekt, i synnerhet för den sistnämda, hvars långvariga
sjuklighet hon lifligt beklagade. August Lindberg hade
honmsicke, setts;
Sveriges dramatiska konst ledde oss in på kapitlet om
Sveriges literatur. Om fru Edgren frågade hon mycket
ifrigt, och då hon fick veta att jag tillhörde den snillrika
författarinnans umgängeskrets, måste jag berätta henne om
dennas hem, om de personer, som samlades i hennes sa-
long. För öfrigt öfverraskades jag af att höra en dansk
dam ega en så omfattande kännedom om den svenska lite-
raturen och dess ledande personligheter; — jag hade vid
ett »gille» några aftnar förut hört en dansk man, sjelfve
Holger Drachman, på tal om nordens mest betydande
diktare, »landsflygtens digtere», uppräkna Ibsen, Björnson
och »min ringhed» — han hade då nyss återkommit från
en vintersejour i Tyrolen — men lemna Snoilsky och
Strindberg ur sigte ... »Jeg leser meget», sade hon.
»Men hvarför kommer ni icke till Sverige», frågade jag.
»Jeg vover ikke. De har saa store Stemmer i Sverige...
Og min lille skulde slet ikke höres.»
Men jag framhöll då, att hon icke endast vore sån-
gserskaidöy Och började sedermera tala om Emil Hill-
berg, om den utveckling han genomgått på senaste åren.
Särskildt fick jag tillfälle att gifva en analys af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
