Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tacka försynen för; men menskligheten är skuld till den
moraliska uselheten. Dumheten da! Hvem är skulden till den?
G. talar dessutom om vissa eviga oföränderliga lagar, hvilka
utveoklingen följer och hvilka det är en hädelse att genom
en bön söka rubba. Lagarna tyckas ligga honom mera om
hjertat än försynen. Han säger på ett ställe: ... »vi se, att
den sociala utvecklingen styres hvarken af en särskild
försyn eller af ett obarmhertigt öde, utan af en på samma
gång oföränderlig och rättfärdig lag.» Denna lag skulle vara
morallagen, till hvilken »det moraliska sinnet genom en
plötslig åskådning kommer». Men då det är alla bekan t,
att moralen varit ganska olika hos olika folk, då t. o. m.
olika individer och tänkare hafva ganska olika uppfattningar
af hvad morallagen innehåller, hade det varit af nöden, att
förf. utvecklat sin uppfattning af den samma. Likaså talar
han om rättvisan som ett utredt fastslaget begrepp. Och
dock är det ytterst svårt att i alla speciella fall uttala
rättvisans fordringar.
Kanhända den yttersta orsaken till alla dessa motsägelser,
hela detta senare, till en del entusiastiska, men orediga
innehåll ligger deri, att förf. aldrig sysselsatt sig med att
noggrant undersöka, huru våra generellaste begrepp
uppkommit, och deri, att han icke gjort sig till godo den
nyare psykologiska forskningens undersökningar om vår
kunskaps relativitet. Han vill icke finna sig i det oundvikliga,
att vår tillvaro liksom allts tillvaro, är oss en gåta, hvilken
vi aldrig genom några slags ord eller ordsammanställningar
for oss kunna klargöra; och derpå gör han sig slutligen
skyldig till det logiska felet att tillämpa vårt förnufts kraf,
att allt skall hafva ett ändamål, på vår och allts tillvaro. Om
han genomtänkt, hur vårt lilla inskränkta begrepp
»ändamål» uppkommit, hur rent »antropocentriskt» det är, skulle
han icke uppstalt det som en bindande nödvändighet för
oss, att förklara vårt lifs gåta. Senare delen af hans
framställning kan derför på sin höjd vara ett uttryck för en menniskas
subjektiva tro, men den är icke klar och logiskt bindande.
Många äro icke de författare, som mäkta att i ett enda
arbete sammanhålla ett sä oerhördt material som det, med
hvilket G. arbetar. Ty såsom förut har framhållits, har
G. sökt att inom detta arbetes trånga ram framställa en
hel lifsåskådning. Det innehåller icke allenast
national-ekonomik och kritik öfver nationalekonomik, utan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
