- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1885 /
835

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Grant, en minnesruna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tm ———

335

Och jag kan ej för min del inse, att dessa egenskaper
äro mindre beundransvärda än teknisk skicklighet eller
strategisk förslagenhet. Ett sinne som hans, som beherskar
händelser såväl som menniskor, som betvingar omständig-
heterna och uppnår de mest storartade resultat, synes mig
fullt jemngodt med dessa mera skarpsynta, men derför ej
nödvändigtvis mera snillrika egenskaper, som, om de än
äro mera lysande och mera bedårande, ’dock vinna sina
afsigter på omvägar eller genom list. Segern kunde ej vinnas i
rebellkriget genom att endast och allenast manövrera. Fi-
enden var ej allenast i högsta måtto förslagen, utan han
var också, och detta mer än allt annat, alltför beslutsam
för att låta sig öfvervinnas blott och bart genom krigslist.
Skicklighet skulle alls icke kunnat uttrötta Lee. Konfedera-
tionen skulle ej ha blifvit tillintetgjord genom att några
orter blifvit intagna, eller om arméerna blifvit öfverflyglade.
Det fans ingen annan utväg än att trampa den i stoftet;
dess arméer; dess förråd och hjelpmedel måste förstöras;
dess territorium och dess anhängare besegras och dess
stridsmän dödas. Den glänsande oförskräckthet, som den
sjelf lade i dagen, den anda, som besjälade dess här, samt
hjeltemodet hos dess befolkning gjorde just ett sådant sätt
att gå till väga, som det Grant följde, till ett oeftergifligt
vilkor för att kunna lyckas. Hans störhet är just att söka
deri, att han insåg förhållandena och använde de medel,
han hade’ till sitt förfogande för att nå målet. Det var
hans lycka, att hans natur var som särskildt danad för
dylika svårigheter.

Verlden har rätt; det var genom energi och uthållig-
het, som han vann segern och räddade nationen. Landet
förblef ’ ståndaktigt, derför att regeringen hade understöd i
honom, och i följd af att han höll ut med sin armé, förlo-
rade fienden slutligen lusten att fortsätta. De, som stredo
mot honom, kände, att det var hopplöst att bekämpa en
man, som var obeveklig som sjelfva ödet, och de lidande,

I LEETILL4LÄVÄ ARR LL, RÅÅ or > ee TS SSR

SE Tä EPEESENE

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1885/0871.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free