Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
837
den inkräktande, eller :derför att hans trupper voro till an-
talet starkare, utan af den orsak, att det var hans natur
| att i krig vara den öfverfallande: I striden vid Vicksburg
var hans armé mindre än Pembertons, och likväl var han
den angripande. Under operationen omkring Juka innehade
han en försvarsposition, och lika fullt så attackerade han
fienden på samma sätt. "Att oupphörligen anfalla och oför-
SSR
änderligen avancera, det var hans begrepp om krig, och
sålunda ansåg han sig kunna få fiendens rörelser att i det
närmaste sammanfalla med hans egna.
RN
Icke dess mindre var det ej någon, som snabbare än
S ,
han insåg hvarje ny möjlighet, som en strid ständigt er-
bjuder. Alltid lemnade han något rum för slumpen, då
nn ou os NR,
han uppgjorde sina planer, och några ibland de mest lyc-
kade dåd han utförde, företogos till följd af misstag, som
han såg fienden begå. Den afgörande stormningen vid
Donelson framkallades genom rebellernas attack mot högern;
striden vid Champion Hill under Vicksburgfälttåget var
ej på förhand uppgjord, utan dertill lockades han derigenom,
il att Pemberton öfverilade sig; de förstärkningar, med hvilka
H Sheridan "segrade vid Five Forks, afsändes ej förrän! Lee”
a hade gjort försök. att öfverväldiga honom.
1 Gränt liksom” de fleste store krigare frågade ej efter
I trötthet, då. han var i fält. Han kunde rida om den yng- |
ste och kraftfullaste af.sina officerare, -och föda och sömn
1 kunde han umbära längre än någon af hans stab. Och
il likväl var det aldrig hans vana att vara tidigt uppe, när
ll han ej måste våra det, och ej heller hade han håg att åtaga |
sig onödiga besvär. Likaså trotsade han aldrig onödigtvis
faran; hon hade ej någon särskild eggelse för honom, han
tog henne lugnt helt enkelt, och det äfven då andra upp-
skrämdes. Jag har ofta sett. honom sitta upprätt i: sin
sadel, då alla omkring honom instinktmessigt böjde sig ned,
/ då en granat sprang i närheten. -En- gång satt han på ;
| marken och -skref en depesch inne i ett fäste, som nyss
| Ur Dagens Krönika. V. 11—12. 55 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
