Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
838
tagits från fienden men ännu kommenderades af en annan
afdelning, som var helt nära. En granat sprarig omedelbart
ofvanför honom, utan att ens hans hand darrade eller att
han såg upp från sin skrifning, han fortsatte sin depesch
så lugnt, som -om han varit i lägret.
Hans lugn var alltid detsamma äfven i ögonblick af
de största moraliska tilldragelser. Då Lee kom för att
öfverlemna sig, förhöll: han sig så oberörd, som om det
varit den mest alldagliga händelse, och intill dess att någon
af oss lyckönskade honom, tycktes han knappast medveten
om, att han utfört ett af de största hjeltedåd, som den
moderna historien känner. Det föll honom" aldrig in att
såsom segrare intåga i Richmond, då denna stad föll: ej
heller att gå öfver rebellernas linier vid Appomattox, förr
än hans officerare framstälde anhållan derom. Då gaf han
sitt samtycke dertill; men då han vid utposterna mötte
Lee, stannade han der och talade med honom under ett
par timmar, och sedan var det för sent. Han återvände
denna samma dag till Washington och såg således aldrig,
huru det såg ut inom de linier, som motstått honom under
ett! heltiaär.
Hans förhållande till trupperna var egendomligt. Han
höll aldrig något tal till soldaterna och förde naturligtvis
dem aldrig sjelf i strid, sedan han öfvertagit högsta befälet.
De kunde ändock vara säkra om att få se honom en gång
eller två under hvarje strid, och då längst fram vid fronten
och lika: utsatt för elden som de, ty det föreföll, som om
det alltid inträffade ett ögonblick under hvarje träffning,
då han ej längre litade på andra ögon och öron än sina
egna, och då måste han åstad och göra iakttagelser, på
det att han skulle afgöra, huru han borde förhålla sig.
Detta allt sågo soldaterna; de visste också, att då han red
omkring uti lägret, så menades dermed aktion, och åsynen
af hans blåa ;kappa i allt lik deras egna, var en signal att
göra sig bereddiför ostrid. do Deo kommo under fund med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
